Luke 23
1 And having risen, the whole multitude of them led Him to Pilate,
Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
2 and began to accuse Him, saying, “We found this One perverting the nation, and forbidding to give tribute to Caesar, saying Himself to be Christ, a king.”
Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
3 And Pilate questioned Him, saying, “You are the King of the Jews?” And He answering him, said, “You say [it].”
Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
4 And Pilate said to the chief priests and the multitude, “I find no fault in this Man”;
Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
5 and they were the more urgent, saying, “He stirs up the people, teaching throughout the whole of Judea—having begun from Galilee—to this place.”
Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
6 And Pilate having heard of Galilee, questioned if the Man is a Galilean,
Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
7 and having known that He is from the jurisdiction of Herod, he sent Him back to Herod, he also being in Jerusalem in those days.
Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
8 And Herod rejoiced exceedingly having seen Jesus, for he was wishing to see Him for a long [time], because of hearing many things about Him, and he was hoping to see some sign done by Him,
Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.
9 and was questioning Him in many words, and He answered him nothing.
Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
10 And the chief priests and the scribes stood vehemently accusing Him,
Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
11 and Herod with his soldiers having set Him at nothing, and having mocked, having cast radiant apparel around Him, sent Him back to Pilate,
Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12 and both Pilate and Herod became friends with one another on that day, for they were previously at enmity between themselves.
Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13 And Pilate having called together the chief priests, and the rulers, and the people,
Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14 said to them, “You brought this Man to me as perverting the people, and behold, I having examined [Him] before you, found no fault in this Man in those things you bring forward against Him;
Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
15 no, neither Herod, for he sent Him back to us, and behold, nothing worthy of death is having been done by Him;
Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16 having corrected, therefore, I will release Him,”
Derföre vill jag näpsan och släppan.
17 [[for it was necessary for him to release to them one at every celebration, ]]
Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18 and they cried out—the whole multitude—saying, “Away with this One, and release Barabbas to us,”
Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19 who had been cast into prison, because of a certain sedition made in the city, and murder.
Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20 Pilate again then—wishing to release Jesus—called to them,
Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21 but they were calling out, saying, “Crucify! Crucify Him!”
Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22 And he said to them a third time, “Why, what evil did He do? I found no cause of death in Him; having corrected Him, then, I will release [Him].”
Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23 And they were pressing with loud voices asking Him to be crucified, and their voices, and those of the chief priests, were prevailing,
Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24 and Pilate gave judgment for their request being done,
Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25 and he released him who because of sedition and murder has been cast into the prison, whom they were asking for, and he gave up Jesus to their will.
Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26 And as they led Him away, having taken hold on Simon, a certain Cyrenian, coming from the field, they put the cross on him to carry [it] behind Jesus.
Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27 And a great multitude of the people were following Him, and of women, who also were beating themselves and lamenting Him,
Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28 and Jesus having turned to them, said, “Daughters of Jerusalem, do not weep for Me, but weep for yourselves and for your children;
Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.
29 for behold, days come in which they will say, Blessed the barren, and wombs that did not bear, and breasts that did not give suck;
Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
30 then they will begin to say to the mountains, Fall on us, and to the hills, Cover us;
Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
31 for if they do these things in the green tree, what may happen in the dry?”
Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
32 And there were also others—two evildoers—with Him, to be put to death;
Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33 and when they came to the place that is called “[Place] of [the] Skull,” there they crucified Him and the evildoers, one on the right hand and one on the left.
Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
34 And Jesus said, “Father, forgive them, for they have not known what they do”; and parting His garments they cast a lot.
Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
35 And the people were standing, looking on, and the rulers were also sneering with them, saying, “He saved others, let Him save Himself, if this be the Christ, the Chosen One of God.”
Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.
36 And the soldiers were also mocking Him, coming near and offering vinegar to Him,
Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
37 and saying, “If You are the King of the Jews, save Yourself.”
Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
38 And there was also an inscription written over Him [[in letters of Greek, and Latin, and Hebrew]]: “THIS IS THE KING OF THE JEWS.”
Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
39 And one of the evildoers who were hanged was slandering Him, saying, “If You are the Christ, save Yourself and us.”
Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40 And the other answering, was rebuking him, saying, “Do you not even fear God, that you are in the same judgment?
Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41 And we indeed justly, for we are receiving back [things] worthy of what we did, but this One did nothing out of place”;
Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
42 and he said to Jesus, “Remember me, Lord, when You may come in Your kingdom”;
Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
43 and Jesus said to him, “Truly I say to you, today you will be with Me in Paradise.”
Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
44 And it was, as it were, the sixth hour, and darkness came over all the land until the ninth hour,
Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
45 and the sun was darkened, and the veil of the temple was torn in the middle,
Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 and having cried with a loud voice, Jesus said, “Father, into Your hands I commit My spirit”; now having said this, He breathed His last.
Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
47 And the centurion having seen what was done, glorified God, saying, “Truly this Man was righteous”;
Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48 and all the multitudes having come together to this sight, beholding the things that came to pass, turned back striking their breasts;
Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
49 and all His acquaintances stood far off, and women who followed Him from Galilee, beholding these things.
Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50 And behold, a man, by name Joseph, being a counselor, a man good and righteous,
Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
51 from Arimathea, a city of the Jews, who also himself was expecting the Kingdom of God, he was not consenting to their counsel and deed,
Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 he having gone near to Pilate, asked for the body of Jesus,
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
53 and having taken it down, he wrapped it in fine linen, and placed it in a hewn out tomb, where no one was yet laid.
Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
54 And it was [the] Day of Preparation, and Sabbath was approaching,
Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
55 and the women who also have come with Him out of Galilee having followed after, beheld the tomb, and how His body was placed,
Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
56 and having turned back, they made ready spices and ointments, and on the Sabbath, indeed, they rested, according to the command.
Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.
