Luke 20
1 And it came to pass, on one of those days, as He is teaching the people in the temple, and proclaiming good news, the chief priests and the scribes, with the elders, came on [Him],
Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
2 and spoke to Him, saying, “Tell us by what authority You do these things? Or who is he that gave to You this authority?”
och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»
3 And He answering said to them, “I will question you—I also—one thing, and tell Me:
Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
4 the immersion of John, was it from Heaven, or from men?”
Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»
5 And they reasoned with themselves, saying, “If we may say, From Heaven, He will say, Why, then, did you not believe him?
Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
6 And if we may say, From men, all the people will stone us, for they are having been persuaded John to be a prophet.”
Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»
7 And they answered that they did not know from where [it was],
De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
8 and Jesus said to them, “Neither do I say to you by what authority I do these things.”
Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
9 And He began to speak to the people this allegory: “A certain man planted a vineyard, and gave it out to farmers, and went abroad for a long time,
Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
10 and at the season he sent a servant to the farmers, that they may give to him from the fruit of the vineyard, but the farmers having beat him, sent [him] away empty.
När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
11 And he added to send another servant, and they also having beaten and dishonored that one, sent [him] away empty;
Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
12 and he added to send a third, and this one also, having wounded, they cast out.
Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
13 And the owner of the vineyard said, What will I do? I will send my son, the beloved, perhaps having seen this one, they will respect [him];
Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
14 and having seen him, the farmers reasoned among themselves, saying, This is the heir; come, we may kill him, that the inheritance may become ours;
Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
15 and having cast him outside of the vineyard, they killed [him]; what, then, will the owner of the vineyard do to them?
Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
16 He will come, and destroy these farmers, and will give the vineyard to others.” And having heard, they said, “Let it not be!”
Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»
17 And He, having looked on them, said, “What, then, is this that has been written: A stone that the builders rejected—this became head of a corner?
Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
18 Everyone who has fallen on that stone will be broken, and on whom it may fall, it will crush him to pieces.”
Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»
19 And the chief priests and the scribes sought to lay hands on Him in that hour, and they feared the people, for they knew that He spoke this allegory against them.
Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20 And having watched [Him], they sent forth ones lying in wait, feigning themselves to be righteous, that they might take hold of His word, to deliver Him up to the rule and to the authority of the governor,
Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21 and they questioned Him, saying, “Teacher, we have known that You say and teach correctly, and do not receive a person, but in truth teach the way of God.
Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
22 Is it lawful to us to give tribute to Caesar or not?”
23 And He, having perceived their craftiness, said to them, “Why do you tempt Me?
Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24 Show Me a denarius; of whom does it have an image and inscription?” And they answering said, “Of Caesar”:
»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»
25 and He said to them, “Give back, therefore, the things of Caesar to Caesar, and the things of God to God”;
Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
26 and they were not able to take hold on His saying before the people, and having wondered at His answer, they were silent.
Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27 And certain of the Sadducees, who are denying that there is a resurrection, having come near, questioned Him,
Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28 saying, “Teacher, Moses wrote to us if anyone’s brother may die, having a wife, and he may die childless—that his brother may take the wife, and may raise up seed to his brother.
och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
29 There were, then, seven brothers, and the first having taken a wife, died childless,
Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30 and the second took the wife, and he died childless,
Då tog den andre i ordningen henne
31 and the third took her, and in like manner also the seven—they left no children, and they died;
och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32 and last of all the woman also died:
Slutligen dog ock hustrun.
33 in the resurrection, then, of which of them does she become wife? For the seven had her as wife.”
Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
34 And Jesus answering said to them, “The sons of this age marry and are given in marriage, (aiōn g165)
Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
35 but those accounted worthy to obtain that age, and the resurrection that is out of the dead, neither marry, nor are they given in marriage; (aiōn g165)
men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
36 for neither are they able to die anymore—for they are like messengers—and they are sons of God, being sons of the resurrection.
De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37 And that the dead are raised, even Moses showed at the Bush, since he calls the LORD the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob;
Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38 and He is not a God of dead men, but of living, for all live to Him.”
Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»
39 And certain of the scribes answering said, “Teacher, You said well”;
Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»
40 and they no longer dared question Him anything.
De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41 And He said to them, “How do they say the Christ is [the] son of David,
Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?
42 and David himself says in [the] Scroll of Psalms, The LORD said to my Lord, Sit on My right hand,
David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 Until I will make Your enemies Your footstool;
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44 David, then, calls Him Lord, and how is He his son?”
David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
45 And all the people hearing, He said to His disciples,
Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46 “Take heed of the scribes, who are wishing to walk in long robes, and are cherishing salutations in the markets, and first seats in the synagogues, and first couches at the banquets,
»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
47 who devour the houses of the widows, and make long prayers for a pretense, these will receive more abundant judgment.”
detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
