Luke 19
1 And having entered, He was passing through Jericho,
Och han drog in, och gick igenom Jericho.
2 and behold, a man, by name called Zaccheus, and he was a chief tax collector, and he was rich,
Och si, der var en man, benämnd Zacheus; han var en öfverste för de Publicaner, och var rik;
3 and he was seeking to see Jesus, who He is, and was not able for the multitude, because he was small in stature,
Och sökte efter att han skulle få se Jesum, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull; ty han var liten till växt.
4 and having run forward before, he went up on a sycamore, that he may see Him, because through that [way] He was about to pass by.
Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
5 And as Jesus came up to the place, having looked up, He saw him and said to him, “Zaccheus, having hurried, come down, for it is necessary for Me to remain in your house today”;
Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
6 and he having hurried came down, and received Him rejoicing;
Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
7 and having seen [it], they were all murmuring, saying, “He went in to lodge with a sinful man!”
Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
8 And Zaccheus having stood, said to the LORD, “Behold, half of my goods, Lord, I give to the poor, and if I took by false accusation anything of anyone, I give back fourfold.”
Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
9 And Jesus said to him, “Today salvation came to this house, inasmuch as he also is a son of Abraham;
Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
10 for the Son of Man came to seek and to save the lost.”
Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
11 And while they are hearing these things, having added He spoke an allegory, because of His being near to Jerusalem, and of their thinking that the Kingdom of God is immediately about to appear.
När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
12 He therefore said, “A certain man of birth went on to a far country, to take to himself a kingdom, and to return,
Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
13 and having called ten servants of his own, he gave ten minas to them and said to them, Do business—until I come;
Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
14 and his citizens were hating him, and sent a delegation after him, saying, We do not wish this one to reign over us.
Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
15 And it came to pass, on his coming back, having taken the kingdom, that he commanded these servants to be called to him, to whom he gave the money, that he might know what anyone had done in business.
Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
16 And the first came near, saying, Lord, your mina gained ten minas;
Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
17 and he said to him, Well done, good servant, because you became faithful in a very little, be having authority over ten cities.
Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.
18 And the second came, saying, Lord, your mina made five minas;
Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund.
19 and he also said to this one, And you, become [ruler] over five cities.
Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.
20 And another came, saying, Lord, behold, your mina, that I had lying away in a napkin;
Och den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.
21 for I was afraid of you, because you are an austere man; you take up what you did not lay down, and reap what you did not sow.
Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.
22 And he says to him, Out of your mouth I will judge you, evil servant: you knew that I am an austere man, taking up what I did not lay down, and reaping what I did not sow!
Sade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;
23 And why did you not give my money to the bank, and I, having come, might have received it with interest?
Hvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?
24 And to those standing by he said, Take the mina from him, and give to him having the ten minas—
Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
25 (and they said to him, Lord, he has ten minas)—
Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
26 for I say to you that to everyone having will be given, and from him not having, also what he has will be taken from him,
Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
27 but those my enemies, who did not wish me to reign over them, bring here and slay before me.”
Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
28 And having said these things, He went on before, going up to Jerusalem.
Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
29 And it came to pass, as He came near to Bethphage and Bethany, to that called the Mount of Olives, He sent two of His disciples,
Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
30 having said, “Go away into the village in front of [you], in which, entering in, you will find a colt bound, on which no one of men ever sat, having loosed it, bring [it];
Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
31 and if anyone questions you, Why do you loose [it]? Thus you will say to him: The LORD has need of it.”
Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
32 And those sent, having gone away, found according as He said to them,
Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
33 and while they are loosing the colt, its owners said to them, “Why do you loose the colt?”
Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
34 And they said, “The LORD has need of it”;
Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
35 and they brought it to Jesus, and having cast their garments on the colt, they sat Jesus on it.
Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
36 And as He is going, they were spreading their garments in the way,
Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
37 and as He is coming near now, at the descent of the Mount of Olives, the whole multitude of the disciples began rejoicing to praise God with a great voice for all the mighty works they had seen,
Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
38 saying, “Blessed [is] the King coming in the Name of the LORD; peace in Heaven, and glory in the highest!”
Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
39 And certain of the Pharisees from the multitude said to Him, “Teacher, rebuke Your disciples”;
Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
40 and He answering said to them, “I say to you that if these will be silent, the stones will cry out!”
Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
41 And when He came near, having seen the city, He wept over it,
Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
42 saying, “If you knew, even you, at least in this your day, the things for your peace; but now they were hid from your eyes.
Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
43 Because days will come on you, and your enemies will cast a rampart around you, and surround you around, and press you on every side,
Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.
44 and lay you low, and your children within you, and they will not leave in you a stone on a stone, because you did not know the time of your inspection.”
Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.
45 And having entered into the temple, He began to cast forth those selling in it, and those buying,
Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,
46 saying to them, “It has been written, My house is a house of prayer—but you made it a den of robbers.”
Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.
47 And He was teaching daily in the temple, but the chief priests and the scribes were seeking to destroy Him—also the chiefs of the people—
Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;
48 and they were not finding what they will do, for all the people were hanging on Him, hearing Him.
Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom.
