Luke 17
1 And He said to the disciples, “It is impossible for the stumbling blocks not to come, but woe [to him] through whom they come;
Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.
2 it is more profitable to him if a weighty millstone is put around his neck, and he has been cast into the sea, than that he may cause one of these little ones to stumble.
Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.
3 Take heed to yourselves, and if your brother may sin in regard to you, rebuke him, and if he may change his mind, forgive him,
Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.
4 and if seven times in the day he may sin against you, and seven times in the day may return to you, saying, I change my mind, you will forgive him.”
Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.
5 And the apostles said to the LORD, “Add to us faith”;
Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.
6 and the LORD said, “If you had faith as a grain of mustard, you would have said to this sycamine, Be uprooted, and be planted in the sea, and it would have obeyed you.
Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.
7 But who is he of you—having a servant plowing or feeding—who, to him having come in out of the field, will say, Having come, recline at once?
Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;
8 But will not [rather] say to him, Prepare what I may dine, and having girded yourself around, minister to me, until I eat and drink, and after these things you will eat and drink?
Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.
9 Does he have favor to that servant because he did the things directed? I think not.
Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.
10 So also you, when you may have done all the things directed you, say, We are unprofitable servants, because that which we owed to do we have done.”
Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.
11 And it came to pass, in His going on to Jerusalem, that He passed through the midst of Samaria and Galilee,
Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.
12 and He entering into a certain village, there ten leprous men met Him, who stood far off,
Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;
13 and they lifted up the voice, saying, “Jesus, Master, deal kindly with us”;
Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.
14 and having seen [them], He said to them, “Having gone on, show yourselves to the priests”; and it came to pass, in their going, they were cleansed,
När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.
15 and one of them having seen that he was healed turned back, glorifying God with a loud voice,
Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;
16 and he fell on [his] face at His feet, giving thanks to Him, and he was a Samaritan.
Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.
17 And Jesus answering said, “Were not the ten cleansed, and the nine—where?
Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?
18 There were none found who turned back to give glory to God, except this foreigner”;
Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;
19 and He said to him, “Having risen, be going on, your faith has saved you.”
Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.
20 And having been questioned by the Pharisees when the Kingdom of God comes, He answered them and said, “The Kingdom of God does not come with observation;
Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.
21 nor will they say, Behold, here; or, Behold, there; for behold, the Kingdom of God is within you.”
Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.
22 And He said to His disciples, “Days will come when you will desire to see one of the days of the Son of Man and you will not behold [it];
Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.
23 and they will say to you, Behold, here; or, Behold, there; you may not go away, nor follow;
Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.
24 for as the lightning is flashing out of one [part] under the sky [and] shines to the other [part] under the sky, so will the Son of Man also be in His day;
Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.
25 and first it is necessary for Him to suffer many things, and to be rejected by this generation.
Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.
26 And as it came to pass in the days of Noah, so will it also be in the days of the Son of Man;
Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.
27 they were eating, they were drinking, they were marrying, they were given in marriage, until the day that Noah entered into the Ark, and the flood came, and destroyed all;
De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.
28 in like manner also, as it came to pass in the days of Lot; they were eating, they were drinking, they were buying, they were selling, they were planting, they were building;
Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.
29 and on the day Lot went forth from Sodom, He rained fire and brimstone from the sky, and destroyed all.
Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.
30 According to these things it will be, in the day the Son of Man is revealed;
Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.
31 in that day, he who will be on the housetop, and his vessels in the house, do not let him come down to take them away; and he in the field, in like manner, do not let him turn backward;
På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.
32 remember the wife of Lot.
Kommer ihåg Loths hustru.
33 Whoever may seek to save his life, will lose it; and whoever may lose it, will preserve it.
Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.
34 I say to you, in that night there will be two [men] on one bed: one will be taken, and the other will be left;
Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
35 two [women] will be grinding at the same place together: one will be taken, and the other will be left;
Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
36 [[two [men] will be in the field: one will be taken, and the other left.”]]
Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
37 And they answering say to Him, “Where, Lord?” And He said to them, “Where the body [is], there the eagles will be gathered together.”
Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.
