Luke 14
1 And it came to pass, on His going into the house of a certain one of the chiefs of the Pharisees, on a Sabbath, to eat bread, that they were watching Him,
Och det hände sig, att han kom uti ens mans hus, som var en öfverste för de Phariseer, om en Sabbath, till att få sig mat; och de vaktade på honom.
2 and behold, there was a certain dropsical man before Him;
Och si, en vattusigtig menniska var der för honom.
3 and Jesus answering spoke to the lawyers and Pharisees, saying, “Is it lawful to heal on the Sabbath?”
Då svarade Jesus, och sade till de lagkloka och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?
4 And they were silent, and having taken hold of [him], He healed him, and let [him] go;
Och de tigde. Men han tog honom till sig, och gjorde honom helbregda; och lät gån.
5 and answering them He said, “Of which of you will a donkey or ox fall into a pit, and he will not immediately draw it up on the Sabbath day?”
Och han svarade, sägandes till dem: Hvilkens edars åsne eller oxe faller uti brunnen, och går han icke straxt till att draga honom ut, om Sabbathsdagen?
6 And they were not able to answer Him again to these things.
Och de kunde intet svara honom dertill.
7 And He spoke an allegory to those called, marking how they were choosing out the first couches, saying to them,
Då sade han ock till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:
8 “When you may be called by anyone to wedding feasts, you may not recline on the first couch, lest [one] more honorable than you may have been called by him,
När du blifver buden af någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet; att icke tilläfventyrs någor kommer, som buden är af honom, och är ärligare än du;
9 and he who called you and him having come will say to you, Give to this one [your] place, and then you may begin to occupy the last place with shame.
Och då kommer han, som både dig och honom budit hafver, och säger till dig: Gif denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta ned bätter;
10 But when you may be called, having gone on, recline in the last place, that when he who called you may come, he may say to you, Friend, come up higher; then you will have glory before those dining with you;
Utan heldre, när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att, då han kommer, som dig budit hafver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem, som der med dig till bords sitta.
11 because everyone who is exalting himself will be humbled, and he who is humbling himself will be exalted.”
Ty hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.
12 And He also said to him who called Him, “When you may make an early meal or a dinner, do not be calling your friends, nor your brothers, nor your relatives, nor rich neighbors, lest they may also call you again, and a repayment may come to you;
Sade han ock desslikes till honom, som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgerning;
13 but when you may make a feast, be calling poor, maimed, lame, blind,
Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla de fattiga, sjuka, halta och blinda.
14 and you will be blessed, because they have nothing to repay you, for it will be repaid to you in the resurrection of the righteous.”
Och salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen; men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.
15 And one of those dining with Him, having heard these things, said to Him, “Blessed [is] he who will eat bread in the Kingdom of God”;
Men då en af dem, som vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds rike.
16 and He said to him, “A certain man made a great dinner, and called many,
Då sade han till honom: En man hade tillredt en stor nattvard, och böd många;
17 and he sent his servant at the hour of the dinner to say to those having been called, Be coming, because now all things are ready.
Och utsände sin tjenare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty all ting äro nu redo.
18 And all began with one [voice] to excuse themselves. The first said to him, I bought a field, and I have need to go forth and see it; I beg of you, have me excused.
Och de begynte allesammans ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag hafver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.
19 And another said, I bought five yoke of oxen, and I go on to prove them; I beg of you, have me excused.
Och den andre sade: Jag hafver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.
20 And another said, I married a wife, and because of this I am not able to come.
Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.
21 And that servant having come, told these things to his lord, then the master of the house, having been angry, said to his servant, Go forth quickly into the broad places and lanes of the city, and the poor, and maimed, and lame, and blind, bring in here.
Och tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.
22 And the servant said, Lord, it has been done as you commanded, and still there is room.
Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.
23 And the lord said to the servant, Go forth into the ways and hedges, and constrain to come in, that my house may be filled;
Då sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.
24 for I say to you that none of those men who have been called will taste of my dinner.”
Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.
25 And there were going on with Him great multitudes, and having turned, He said to them,
Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:
26 “If anyone comes to Me, and does not hate his own father, and mother, and wife, and children, and brothers, and sisters, and yet even his own life, he is not able to be My disciple;
Hvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.
27 and whoever does not carry his cross, and come after Me, is not able to be My disciple.
Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.
28 For who of you, willing to build a tower, does not first, having sat down, count the expense, whether he has the things for completing?
Hvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?
29 Lest that he having laid a foundation, and not being able to finish, all who are beholding may begin to mock him,
Att, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;
30 saying, This man began to build, and was not able to finish.
Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.
31 Or what king going on to engage with another king in war, does not, having sat down, first consult if he with ten thousand is able to meet him who is coming against him with twenty thousand?
Eller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?
32 And if not so—he being yet a long way off—having sent a delegation, he asks the things for peace.
Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.
33 So, then, everyone of you who does not take leave of all that he himself has, is not able to be My disciple.
Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.
34 The salt [is] good, but if the salt becomes tasteless, with what will it be seasoned?
Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?
35 It is neither fit for land nor for manure—they cast it outside. He who is having ears to hear—let him hear.”
Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.
