Luke 11
1 And it came to pass, in His being in a certain place praying, as He ceased, a certain one of His disciples said to Him, “Lord, teach us to pray, as also John taught his disciples.”
Och det begaf sig, att han bad uti ett rum; då han vände igen, sade en af hans Lärjungar till honom: Herre, lär oss bedja, såsom ock Johannes lärde sina Lärjungar.
2 And He said to them, “When you may pray, say: Our Father who is in the heavens, hallowed be Your Name; Your kingdom come, Your will come to pass, as in Heaven also on earth;
Då sade han till dem: När I bedjen, säger så: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.
3 be giving us daily our appointed bread;
Gif oss alltid vårt dageliga bröd.
4 and forgive us our sins, for we also ourselves forgive everyone indebted to us; and may You not bring us into temptation, but deliver us from the evil [one].”
Och förlåt oss våra synder; ty ock vi förlåte allom, som oss skyldige äro. Och inled oss icke uti frestelse; utan fräls oss ifrån ondo.
5 And He said to them, “Who of you will have a friend, and will go on to him at midnight, and may say to him, Friend, lend me three loaves,
Och sade han till dem: Hvilken är ibland eder, som hafver en vän, och han går till honom om midnattstid, och säger till honom: Käre vän, låna mig tre bröd;
6 seeing a friend of mine came out of the way to me, and I have not what I will set before him,
Ty min vän är kommen till mig, vägfarandes, och jag hafver intet lägga för honom.
7 and he from within answering may say, Do not give me trouble, the door has already been shut, and my children are with me in the bed, I am not able, having risen, to give to you.
Och den, som innanföre är, svarar, och säger: Gör mig icke omak; dörren är nu stängd, och min barn äro med mig i säng; jag kan icke stå upp, och få dig det.
8 I say to you, even if he will not give to him, having risen, because of his being his friend, yet because of his persistence, having risen, he will give him as many as he needs;
Jag säger eder: Om han än icke uppstår, och får honom det, derföre att han är hans vän; likväl, derföre att han så trägen är, står han upp, och får honom så mycket han behöfver.
9 and I say to you, ask, and it will be given to you; seek, and you will find; knock, and it will be opened to you;
Så säger ock jag eder: Beder, och eder skall gifvet varda; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall varda upplåtet.
10 for everyone who is asking receives; and he who is seeking finds; and to him who is knocking it will be opened.
Ty den der beder, han får; och den der söker, han finner: och den der klappar, honom varder upplåtet.
11 And of which of you—the father—[if] the son will ask [for] a loaf, will present to him a stone? And [if] a fish, instead of a fish, will present to him a serpent?
Hvilken ibland eder är den fader, om hans son bedes bröd af honom, som gifver honom en sten? Eller om han bedes fisk, månn han gifva honom en orm för fisk?
12 And [if] he may ask [for] an egg, will present to him a scorpion?
Eller om han bedes ägg, månn han få honom en scorpion?
13 If, then, you, being evil, have known to be giving good gifts to your children, how much more will the Father who is from Heaven give the Holy Spirit to those asking Him!”
Kunnen nu I, som onde ären, gifva edor barn goda gåfvor; huru mycket mer skall edar himmelske Fader gifva den Helga Anda dem som bedja honom?
14 And He was casting forth a demon, and it was mute, and it came to pass, the demon having gone forth, the mute man spoke, and the multitudes wondered,
Och han utdref en djefvul, som var en dumbe; och när djefvulen var utdrifven, talade dumben; och folket förundrade sig.
15 and certain of them said, “By Beelzebul, ruler of the demons, He casts forth the demons”;
Men somlige af dem sade: Han utdrifver djeflar med Beelzebub, djeflarnas öfversta.
16 and others, tempting, were asking [for] a sign out of Heaven from Him.
Och somlige frestade honom, begärandes af honom tecken af himmelen.
17 And He, knowing their thoughts, said to them, “Every kingdom having been divided against itself is desolated; and house against house falls;
Men efter han visste deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, det varder förödt, och hus faller på hus.
18 and if Satan was also divided against himself, how will his kingdom be made to stand? For you say by Beelzebul is My casting forth the demons,
Är ock nu Satan söndrad emot sig sjelf, huru varder då hans rike ståndandes? Efter I sägen, att jag utdrifver djeflar med Beelzebub.
19 but if I, by Beelzebul, cast forth the demons—your sons, by whom do they cast forth? Because of this they will be your judges;
Men om jag utdrifver djeflar med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.
20 but if by the finger of God I cast forth the demons, then the Kingdom of God came unaware on you.
Men om jag utdrifver djeflar med Guds finger, så är ju Guds rike kommet till eder.
21 When the strong man may keep his hall armed, his goods are in peace;
Då en stark beväpnad bevarar sitt hus, så blifver det i frid, som han äger.
22 but when the stronger than he, having come on [him], may overcome him, he takes away his whole armor in which he had trusted, and he distributes his spoils;
Men der en starkare tillkommer, och öfvervinner honom, tager han bort all hans vapen, der han tröste uppå, och skifter hans rof.
23 he who is not with Me is against Me, and he who is not gathering with Me scatters.
Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar.
24 When the unclean spirit may go forth from the man, it walks through waterless places seeking rest, and not finding, it says, I will return to my house from where I came forth;
När den orene anden går ut af menniskone, vandrar han omkring torra platser, söker efter hvilo, och finner ingen. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, der jag utgick.
25 and having come, it finds [it] swept and adorned;
Och när han kommer, finner han det rent sopadt, och väl tillpyntadt.
26 then it goes, and takes to it seven other spirits more evil than itself, and having entered, they dwell there, and the last of that man becomes worse than the first.”
Då går han åstad, och tager till sig sju andra andar, som skadeligare äro än han; och de gå derin, och bo der; och den menniskones sista varder värre än det första.
27 And it came to pass, in His saying these things, a certain woman having lifted up the voice out of the multitude, said to Him, “Blessed the womb that carried You, and the breasts that You sucked!”
Och det begaf sig, då han detta sade, hof en qvinna sina röst upp ibland folket, och sade till honom: Salig är den qveden, som dig burit hafver, och de spenar, som du ditt hafver.
28 And He said, “Indeed, rather, blessed those hearing the word of God, and keeping [it]!”
Men han sade: Ja, salige äro de som höra Guds ord, och gömma det.
29 And the multitudes crowding together on Him, He began to say, “This generation is evil, it seeks after a sign, and a sign will not be given to it, except the sign of Jonah the prophet,
Då folket trängdes intill, begynte han säga; Detta är ett ondt slägte; de begära tecken; och tecken skall dem icke gifvet varda, utan Jone Prophetens tecken.
30 for as Jonah became a sign to the Ninevites, so also will the Son of Man be to this generation.
Ty såsom Jonas var de Nineviter ett tecken, så skall ock menniskones Son vara desso slägte.
31 A queen of the south will rise up in the judgment with the men of this generation, and will condemn them, because she came from the ends of the earth to hear the wisdom of Solomon; and behold, [One] greater than Solomon [is] here!
Drottningen af söderlanden skall uppstå på domen, med de män af detta slägtet, och skall fördöma dem; ty hon kom ifrå verldenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon.
32 Men of Nineveh will stand up in the judgment with this generation, and will condemn it, because they converted at the proclamation of Jonah; and behold, [One] greater than Jonah [is] here!
De Ninevitiske män skola uppstå på domen, med detta slägtet, och skola fördöma det; ty de gjorde bättring efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.
33 And no one having lighted a lamp, puts [it] in a secret place, nor under the measure, but on the lampstand, that those coming in may behold the light.
Ingen upptänder ett ljus, och sätter det uti något hemligit rum, eller under en skäppo; utan på ljusastakan, att de, som inkomma, skola få se af ljuset.
34 The lamp of the body is the eye, when then your eye may be simple, your whole body is also lightened; and when it may be evil, your body is also darkened;
Ögat är kroppsens ljus; när nu ditt öga är enfaldigt, så varder ock all din kropp ljus; är det ock argt, så varder ock din kropp mörk.
35 take heed, then, lest the light that [is] in you is darkness;
Derföre se till, att ljuset, som i dig är, icke varder mörker.
36 if then your whole body is lightened, not having any part darkened, the whole will be lightened, as when the lamp by the brightness may give you light.”
Om nu din kropp är allsammans ljus, och hafver ingen del af mörkret, så varder han allersamman ljus, och upplyser dig, såsom en klar ljungeld.
37 And in [His] speaking, a certain Pharisee was asking Him that He might dine with him, and having gone in, He reclined,
Och vid han talade, bad honom en Pharisee, att han skulle få sig mat med honom. Då gick han in med honom, och satte sig till bords.
38 and the Pharisee having seen, wondered that He did not first immerse Himself before the early meal.
Men då Phariseen såg, att han icke tvådde sig, förr än han gick till bords, förundrade han sig.
39 And the LORD said to him, “Now you, the Pharisees, make the outside of the cup and of the plate clean, but your inward part is full of robbery and wickedness.
Då sade Herren till honom: I Phariseer gören rent det som utvärtes är på dryckekaret och fatet; och det invärtes är i eder, är fullt med rof och ondsko.
40 Unthinking [ones]! Did He who made the outside not also make the inside?
I dårar, den som gjorde det utvärtes är, hafver han ock icke gjort det invärtes är?
41 But what you have given [as] alms, and behold, all things are clean to you.
Dock gifver almoso af det I hafven; och si, så äro eder all ting ren.
42 But woe to you, the Pharisees, because you tithe the mint, and the rue, and every herb, and you pass by the judgment and the love of God; these things [you] should do, and those not to be neglecting.
Men ve eder, Phariseer; ty I gören tiond af mynto och ruto, och allahanda kål; och domen, och Guds kärlek låten I blifva tillbaka; ja, man måste detta göra, och dock det andra icke låta.
43 Woe to you, the Pharisees, because you love the first seats in the synagogues and the salutations in the marketplaces.
Ve eder, Phariseer; ty I sitten gerna främst i Synagogorna, och viljen helsade varda på torgen.
44 Woe to you, scribes and Pharisees, hypocrites, because you are as the unseen tombs, and the men walking above have not known.”
Ve eder, Skriftlärde och Phariseer, I skrymtare; ty I ären såsom de grifter, som intet synas, der folket går uppå, och vet der intet af.
45 And one of the lawyers answering, says to Him, “Teacher, saying these things, You also insult us”;
Då svarade en af de lagkloka, och sade till honom: Mästar, du försmäder ock oss med dessa orden.
46 and He said, “And to you, the lawyers, woe! Because you burden men with burdens [too] grievous to bear, and you yourselves do not touch the burdens with one of your fingers.
Då sade han: Ve ock eder, I lagkloke; ty I läggen bördor på menniskorna, hvilka de icke draga kunna, och I tagen icke sjelfva på bördona med ett edart finger.
47 Woe to you, because you build the tombs of the prophets, and your fathers killed them.
Ve eder, I som byggen de Propheters grifter; men edre fäder slogo dem ihjäl.
48 Then you testify, and are well pleased with the works of your fathers, because they indeed killed them, and you build their tombs;
Sannerliga, I betygen, att I hållen deraf, som edre fäder gjort hafva; ty de slogo dem ihjäl, och I byggen deras grifter upp.
49 because of this also the wisdom of God said: I will send to them prophets, and apostles, and some of them they will kill and persecute,
Derföre säger ock Guds visdom: Jag skall sända till dem Propheter och Apostlar; och af dem skola de några döda och förfölja;
50 that the blood of all the prophets, that is being poured forth from the foundation of the world, may be required from this generation—
På det att af detta slägtet skall utkrafdt varda alla Propheters blod, som utgjuten är, sedan verlden var skapad;
51 from the blood of Abel to the blood of Zacharias, who perished between the altar and the house; yes, I say to you, it will be required from this generation.
Ifrån Abels blod intill Zacharie blod, som förgjordes emellan altaret och templet; visserliga säger jag eder, varder det utkrafdt af detta slägtet.
52 Woe to you, the lawyers, because you took away the key of the knowledge; you yourselves did not enter; and you hindered those coming in.”
Ve eder, I lagkloke; ty I hafven fått nyckelen till förståndet; sjelfve gån I intet in, och förvägren dem som ingå vilja.
53 And in His speaking these things to them, the scribes and the Pharisees began fearfully to urge and to press Him to speak about many things,
När han nu detta sade till dem, begynte de lagkloke och Phariseer gå hårdt åt honom, och listeliga fråga honom om mång stycker, med försåt;
54 laying wait for Him, and seeking to catch something out of His mouth, that they might accuse Him.
Sökande efter, att de något veda kunde af hans mun, der de måtte beklaga honom före.
