Lamentations 5
1 Remember, O YHWH, what has befallen us, Look attentively, and see our reproach.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance has been turned to strangers, Our houses to foreigners.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Orphans we have been—without a father, our mothers [are] as widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 We have drunk our water for money, Our wood comes for a price.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 For our neck we have been pursued, We have labored—there has been no rest for us.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 [To] Egypt we have given a hand, [To] Asshur, to be satisfied with bread.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers have sinned—they are not, We have borne their iniquities.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servants have ruled over us, There is no deliverer from their hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 With our lives we bring in our bread, Because of the sword of the wilderness.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin as an oven has been burning, Because of the raging of the famine.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Wives in Zion they have humbled, Virgins—in cities of Judah.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes have been hanged by their hand, Elderly faces have not been honored.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 They have taken young men to grind, And youths have stumbled with wood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Elderly have ceased from the gate, Young men from their song.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 The joy of our heart has ceased, Our dancing has been turned to mourning.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The crown has fallen [from] our head, Woe [is] now to us, for we have sinned.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Our heart has been sick for this, Our eyes have been dim for these.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 For the Mount of Zion—that is desolate, Foxes have gone up on it.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 You, O YHWH, remain for all time, Your throne to generation and generation.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Why do You forget us forever? You forsake us for [the] length of [our] days!
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Turn us back, O YHWH, to You, And we turn back, renew our days as of old.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 For have You utterly rejected us? You have been angry against us—exceedingly?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
