Lamentations 3
1 [ALEPH-BET] I [am] the man [who] has seen affliction By the rod of His wrath.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 He has led me, and causes to go [in] darkness, and without light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely against me He turns back, He turns His hand all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 He has worn out my flesh and my skin. He has broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He has built up against me, And sets around poverty and weariness.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 In dark places He has caused me to dwell, As the dead of old.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He has hedged me in, and I do not go out, He has made heavy my chain.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Also when I call and cry out, He has shut out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He has hedged my ways with hewn work, My paths He has made crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 A bear lying in wait He [is] to me, A lion in secret hiding places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 My ways He is turning aside, and He pulls me in pieces, He has made me a desolation.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He has bent His bow, And sets me up as a mark for an arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He has caused to enter into my reins The sons of His quiver.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I have been a derision to all my people, Their song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He has filled me with bitter things, He has filled me [with] wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 And He breaks with gravel my teeth, He has covered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 And You cast off my soul from peace, I have forgotten prosperity.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I say, My strength and my hope have perished from YHWH.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Remember my affliction and my mourning, Wormwood and gall!
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Remember well, and my soul bows down in me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 This I turn to my heart—therefore I hope.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 The kindnesses of YHWH! For we have not been consumed, For His mercies have not ended.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 New every morning, abundant [is] Your faithfulness.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 My portion [is] YHWH, my soul has said, Therefore I hope for Him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 YHWH [is] good to those waiting for Him, To the soul [that] seeks Him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 [It is] good when one stays and stands still For the salvation of YHWH.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 [It is] good for a man that he bears a yoke in his youth.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 He sits alone, and is silent, For He has laid [it] on him.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 He puts his mouth in the dust, if so be, there is hope.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 He gives to his striker the cheek, He is filled with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the Lord does not cast off for all time.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 For though He afflicted, yet He has pitied, According to the abundance of His kindness.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For He has not afflicted with His heart, Nor does He grieve the sons of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To bruise under one’s feet any bound ones of earth,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 To turn aside the judgment of a man, Before the face of the Most High,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 To subvert a man in his cause, the Lord has not approved.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who [is] this—he has spoken, and it is, [And] the Lord has not commanded [it]?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 From the mouth of the Most High does not go forth the evils and the good.
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Why does a living man sigh habitually, A man for his sin?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 We search our ways, and investigate, And turn back to YHWH.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 We lift up our heart on the hands to God in the heavens.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We have transgressed and been rebellious, You have not forgiven.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 You have covered Yourself with anger, And pursue us; You have slain—You have not pitied.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 You have covered Yourself with a cloud, So that prayer does not pass through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Outcast and refuse You make us In the midst of the peoples.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Opened against us their mouth have all our enemies.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Fear and a snare has been for us, Desolation and destruction.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Streams of water go down my eye, For the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 My eye is poured out, And does not cease without intermission,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Until YHWH looks and sees from the heavens,
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 My eye affects my soul, Because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Hunting—my enemies have hunted me without cause like the bird.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They have cut off my life in a pit, And they cast a stone against me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters have flowed over my head, I have said, I have been cut off.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 I called Your Name, O YHWH, from the lower pit.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 You have heard my voice, do not hide Your ear at my breathing—at my cry.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 You have drawn near in the day I call You, You have said, Do not fear.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 You have pleaded, O Lord, the pleadings of my soul, You have redeemed my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 You have seen, O YHWH, my overthrow, Judge my cause.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 You have seen all their vengeance, All their thoughts of me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 You have heard their reproach, O YHWH, All their thoughts against me,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The lips of my withstanders, Even their meditation against me all the day.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Their sitting down, and their rising up, Behold attentively, I [am] their song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 You return to them the deed, O YHWH, According to the work of their hands.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 You give to them a covered heart, Your curse to them.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 You pursue in anger, and destroy them, From under the heavens of YHWH!
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
