Lamentations 3
1 [ALEPH-BET] I [am] the man [who] has seen affliction By the rod of His wrath.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 He has led me, and causes to go [in] darkness, and without light.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Surely against me He turns back, He turns His hand all the day.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 He has worn out my flesh and my skin. He has broken my bones.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 He has built up against me, And sets around poverty and weariness.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 In dark places He has caused me to dwell, As the dead of old.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 He has hedged me in, and I do not go out, He has made heavy my chain.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Also when I call and cry out, He has shut out my prayer.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 He has hedged my ways with hewn work, My paths He has made crooked.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 A bear lying in wait He [is] to me, A lion in secret hiding places.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 My ways He is turning aside, and He pulls me in pieces, He has made me a desolation.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 He has bent His bow, And sets me up as a mark for an arrow.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He has caused to enter into my reins The sons of His quiver.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 I have been a derision to all my people, Their song all the day.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He has filled me with bitter things, He has filled me [with] wormwood.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 And He breaks with gravel my teeth, He has covered me with ashes.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 And You cast off my soul from peace, I have forgotten prosperity.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 And I say, My strength and my hope have perished from YHWH.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Remember my affliction and my mourning, Wormwood and gall!
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Remember well, and my soul bows down in me.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 This I turn to my heart—therefore I hope.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 The kindnesses of YHWH! For we have not been consumed, For His mercies have not ended.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 New every morning, abundant [is] Your faithfulness.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 My portion [is] YHWH, my soul has said, Therefore I hope for Him.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 YHWH [is] good to those waiting for Him, To the soul [that] seeks Him.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 [It is] good when one stays and stands still For the salvation of YHWH.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 [It is] good for a man that he bears a yoke in his youth.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 He sits alone, and is silent, For He has laid [it] on him.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 He puts his mouth in the dust, if so be, there is hope.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 He gives to his striker the cheek, He is filled with reproach.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 For the Lord does not cast off for all time.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 For though He afflicted, yet He has pitied, According to the abundance of His kindness.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 For He has not afflicted with His heart, Nor does He grieve the sons of men.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 To bruise under one’s feet any bound ones of earth,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 To turn aside the judgment of a man, Before the face of the Most High,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 To subvert a man in his cause, the Lord has not approved.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Who [is] this—he has spoken, and it is, [And] the Lord has not commanded [it]?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 From the mouth of the Most High does not go forth the evils and the good.
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Why does a living man sigh habitually, A man for his sin?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 We search our ways, and investigate, And turn back to YHWH.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 We lift up our heart on the hands to God in the heavens.
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 We have transgressed and been rebellious, You have not forgiven.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 You have covered Yourself with anger, And pursue us; You have slain—You have not pitied.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 You have covered Yourself with a cloud, So that prayer does not pass through.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Outcast and refuse You make us In the midst of the peoples.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Opened against us their mouth have all our enemies.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Fear and a snare has been for us, Desolation and destruction.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Streams of water go down my eye, For the destruction of the daughter of my people.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 My eye is poured out, And does not cease without intermission,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Until YHWH looks and sees from the heavens,
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 My eye affects my soul, Because of all the daughters of my city.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Hunting—my enemies have hunted me without cause like the bird.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 They have cut off my life in a pit, And they cast a stone against me.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Waters have flowed over my head, I have said, I have been cut off.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 I called Your Name, O YHWH, from the lower pit.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 You have heard my voice, do not hide Your ear at my breathing—at my cry.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 You have drawn near in the day I call You, You have said, Do not fear.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 You have pleaded, O Lord, the pleadings of my soul, You have redeemed my life.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 You have seen, O YHWH, my overthrow, Judge my cause.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 You have seen all their vengeance, All their thoughts of me.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 You have heard their reproach, O YHWH, All their thoughts against me,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 The lips of my withstanders, Even their meditation against me all the day.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Their sitting down, and their rising up, Behold attentively, I [am] their song.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 You return to them the deed, O YHWH, According to the work of their hands.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 You give to them a covered heart, Your curse to them.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 You pursue in anger, and destroy them, From under the heavens of YHWH!
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
