John 20
1 And on the first [day] of the weeks, Mary the Magdalene comes early (there being yet darkness) to the tomb, and she sees the stone having been taken away out of the tomb;
På den ena Sabbathen kom Maria Magdalena om morgonen, då ännu mörkt var, till grafvena, och såg stenen vara borto af grafvene.
2 she runs, therefore, and comes to Simon Peter, and to the other disciple whom Jesus was cherishing, and says to them, “They took away the Lord out of the tomb, and we have not known where they laid Him.”
Då lopp hon, och kom till Simon Petrum, och till den andra Lärjungan, som Jesus älskade, och sade till dem: De hafva tagit Herran bort utaf grafvene, och vi vete icke hvart de hafva lagt honom.
3 Peter, therefore, went forth, and the other disciple, and they were coming to the tomb,
Då gick Petrus ut, och den andre Lärjungen, och kommo till grafvena.
4 and the two were running together, and the other disciple ran forward more quickly than Peter, and came first to the tomb,
Både lupo de tillika; och den andre Lärjungen lopp före, snarare än Petrus, och kom först till grafvena.
5 and having stooped down, sees the linen clothes lying, yet, indeed, he did not enter.
Och när han lutade sig ned, fick han se lakanen lagd; dock gick han icke in.
6 Simon Peter, therefore, comes, following him, and he entered into the tomb, and beholds the linen clothes lying [there],
Så kom då Simon Petrus efter honom, och gick in i grafvena, och såg lakanen lagd;
7 and the napkin that was on His head not lying with the linen clothes, but apart, having been folded up, in one place;
Och svetteduken, som hade varit om hans hufvud, icke lagd när lakanen, utan afsides i ett rum tillhopasvept.
8 then, therefore, the other disciple who came first to the tomb entered also, and he saw and believed;
Då gick ock den andre Lärjungen in, som förr var kommen till grafvena, och såg det, och troddet.
9 for they did not yet know the Writing, that it was necessary for Him to rise again out of the dead.
Ty de förstodo icke än då Skriftena, att han skulle uppstå ifrå de döda.
10 The disciples therefore went away again to their own friends,
Och Lärjungarna gingo åter tillhopa igen.
11 and Mary was standing near the tomb, weeping outside; as she was weeping, then, she stooped down into the tomb, and beholds two messengers in white, sitting,
Men Maria stod och gret utanför grafvene. Vid hon nu så gret, lutade hon sig in i grafvena;
12 one at the head and one at the feet, where the body of Jesus had been laid.
Och fick se två Änglar i hvit kläder, sittande, den ene vid hufvudet, och den andre vid fötterna, der de hade lagt Jesu lekamen.
13 And they say to her, “Woman, why do you weep?” She says to them, “Because they took away my Lord, and I have not known where they laid Him”;
De sade till henne: Qvinna, hvad gråter du? Sade hon till dem: De hafva tagit bort min Herra; och jag vet icke hvart de hafva lagt honom.
14 and having said these things, she turned backward, and sees Jesus standing, and she had not known that it is Jesus.
När hon detta sade, vände hon sig tillbaka, och fick se Jesum ståndandes; och visste icke att det var Jesus.
15 Jesus says to her, “Woman, why do you weep? Whom do you seek?” She, supposing that He is the gardener, says to Him, “Lord, if You carried Him away, tell me where You laid Him, and I will take Him away”;
Sade Jesus till henne: Qvinna, hvad gråter du? Hvem söker du? Hon mente, att det hade varit örtagårdsmästaren, och sade till honom: Herre, hafver du burit honom bort; säg mig hvart du hafver lagt honom, och jag vill tågan.
16 Jesus says to her, “Mary!” Having turned, she says to Him, “Rabboni!” That is to say, “Teacher.”
Jesus sade till henne: Maria. Då vände hon sig om, och sade till honom: Rabbuni, det är, Mästar.
17 Jesus says to her, “Do not be touching Me, for I have not yet ascended to My Father; and be going on to My brothers, and say to them, I ascend to My Father and your Father, and [to] My God and your God.”
Sade Jesus till henne: Kom icke vid mig; ty jag är icke ännu uppfaren till min Fader; men gack till mina bröder, och säg dem: Jag far upp till min Fader, och edar Fader; och till min Gud, och edar Gud.
18 Mary the Magdalene comes, reporting to the disciples that she has seen the LORD, and [that] He said these things to her.
Maria Magdalena kom, och bådade Lärjungomen, att hon hade sett Herran, och att han hade sagt henne detta.
19 It being, therefore, evening, on that day, the first [day] of the weeks, and the doors having been shut where the disciples were assembled through fear of the Jews, Jesus came and stood in the midst, and says to them, “Peace to you”;
Men om aftonen, på den samma Sabbathen, då dörrarna voro lyckta, der Lärjungarna voro församlade, för Judarnas rädslos skull, kom Jesus, och stod midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
20 and having said this, He showed them His hands and side; the disciples, therefore, rejoiced, having seen the LORD.
Och när han hade detta sagt, lät han dem se händerna, och sina sido. Då vordo Lärjungarna glade, att de sågo Herran.
21 Jesus, therefore, said to them again, “Peace to you; according as the Father has sent Me, I also send you”;
Då sade Jesus åter till dem: Frid vare eder; såsom Fadren hafver mig sändt, så sänder ock jag eder.
22 having said this, He breathed on [them], and says to them, “Receive the Holy Spirit;
När han detta sagt hade, blåste han på dem, och sade till dem: Tager den Helga Anda;
23 if you may forgive the sins of any, they are forgiven them; if you may retain of any, they have been retained.”
Hvilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hvilkom I behållen dem, dem äro de behållna.
24 And Thomas, one of the Twelve, who is called Didymus, was not with them when Jesus came;
Men Thomas, en af de tolf, hvilken kallas Tvilling, var icke med dem, när Jesus kom.
25 the other disciples, therefore, said to him, “We have seen the Lord!” And he said to them, “If I may not see the mark of the nails in His hands, and may [not] put my finger into the mark of the nails, and may [not] put my hand into His side, I will not believe.”
Då sade de andre Lärjungarna till honom: Vi sågom Herran. Sade han till dem: Utan jag ser hålen efter spikarna i hans händer, och stinger mitt finger i hålen efter spikarna, och stinger min hand i hans sido, tror jag det icke.
26 And after eight days, again His disciples were within, and Thomas [was] with them; Jesus comes, the doors having been shut, and He stood in the midst and said, “Peace to you!”
Och åtta dagar derefter voro åter hans Lärjungar inne, och Thomas med dem; då kom Jesus, vid dörrarna voro lyckta, och stod midt ibland dem, och sade: Frid vare eder.
27 Then He says to Thomas, “Bring your finger here, and see My hands, and bring your hand, and put [it] into My side, and do not become unbelieving, but believing.”
Sedan sade han till Thomas: Räck hit ditt finger, och ge mina händer, och räck hit dina hand, och stick henne i mina sido; och var icke tvifvelaktig, utan trogen.
28 And Thomas answered and said to Him, “My Lord and my God!”
Thomas svarade, och sade till honom: Min Herre, och min Gud.
29 Jesus says to him, “Because you have seen Me, Thomas, you have believed; blessed [are] those having not seen, and having believed.”
Jesus sade till honom: Efter du såg mig, Thoma, tror du; salige äro de som icke se, och dock tro.
30 Many indeed, therefore, other signs Jesus also did before His disciples that are not written in this scroll;
Gjorde ock Jesus mång annor tecken, i sina Lärjungars åsyn, som i denna bokene icke äro skrifne.
31 and these have been written that you may believe that Jesus is the Christ, the Son of God, and that believing, you may have life in His Name.
Men dessa äro skrifne, på det I tro skolen, att Jesus är Christus, Guds Son; och att I, genom trona, skolen hafva lif i hans Namn.
