John 11
1 And there was a certain one ailing, Lazarus, from Bethany, of the village of Mary and Martha her sister—
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
2 and it was Mary who anointed the LORD with ointment, and wiped His feet with her hair, whose brother Lazarus was ailing—
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
3 therefore the sisters sent to Him, saying, “Lord, behold, he whom You cherish is ailing”;
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
4 and Jesus having heard, said, “This ailment is not to death, but for the glory of God, that the Son of God may be glorified through it.”
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
5 And Jesus was loving Martha, and her sister, and Lazarus,
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
6 when, therefore, He heard that he is ailing, then indeed He remained in the place in which He was two days,
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
7 then after this, He says to the disciples, “We may go to Judea again”;
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
8 the disciples say to Him, “Rabbi, the Jews were just seeking to stone You, and again You go there?”
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
9 Jesus answered, “Are there not twelve hours in the day? If anyone may walk in the day, he does not stumble, because he sees the light of this world;
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
10 and if anyone may walk in the night, he stumbles, because the light is not in him.”
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
11 He said these things, and after this He says to them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I go on that I may awake him”;
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
12 therefore His disciples said, “Lord, if he has fallen asleep, he will be saved”;
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
13 but Jesus had spoken about his death, but they thought that He speaks about the repose of sleep.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
14 Then, therefore, Jesus said to them freely, “Lazarus has died;
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
15 and I rejoice, for your sake (that you may believe), that I was not there; but we may go to him”;
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
16 therefore Thomas, who is called Didymus, said to the fellow-disciples, “We may go—we also, that we may die with Him,”
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
17 Jesus, therefore, having come, found him having already been four days in the tomb.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
18 And Bethany was near to Jerusalem, about fifteen stadia off,
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
19 and many of the Jews had come to Martha and Mary, that they might comfort them concerning their brother;
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
20 Martha, therefore, when she heard that Jesus comes, met Him, and Mary kept sitting in the house.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
21 Martha, therefore, said to Jesus, “Lord, if You had been here, my brother had not died;
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
22 but even now, I have known that whatever You may ask of God, God will give to You”;
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
23 Jesus says to her, “Your brother will rise again.”
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
24 Martha says to Him, “I have known that he will rise again in the resurrection in the last day”;
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
25 Jesus said to her, “I AM the resurrection, and the life; he who is believing in Me, even if he may die, will live;
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn g165)
27 do you believe this?” She says to Him, “Yes, Lord, I have believed that You are the Christ, the Son of God, who is coming into the world.”
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
28 And having said these things, she went away, and called Mary her sister privately, saying, “The Teacher is present, and calls you”;
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
29 she, when she heard, rises up quickly, and comes to Him;
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
30 and Jesus had not yet come into the village, but was in the place where Martha met Him;
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
31 the Jews, therefore, who were with her in the house, and were comforting her, having seen Mary that she rose up quickly and went forth, followed her, saying, “She goes away to the tomb, that she may weep there.”
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
32 Mary, therefore, when she came where Jesus was, having seen Him, fell at His feet, saying to Him, “Lord, if You had been here, my brother had not died”;
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
33 Jesus, therefore, when He saw her weeping, and the Jews who came with her weeping, groaned in the spirit, and troubled Himself, and He said,
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
34 “Where have you laid him?” They say to Him, “Lord, come and see”;
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
35 Jesus wept.
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
36 The Jews, therefore, said, “Behold, how He was cherishing him!”
Men somliga av dem sade:
37 And certain of them said, “Was not this One, who opened the eyes of the blind man, also able to cause that this one might not have died?”
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
38 Jesus, therefore, again groaning in Himself, comes to the tomb, and it was a cave, and a stone was lying on it,
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
39 Jesus says, “Take away the stone”; the sister of him who has died—Martha—says to Him, “Lord, he already stinks, for he is four days dead”;
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
40 Jesus says to her, “Did I not say to you that if you may believe, you will see the glory of God?”
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
41 Therefore they took away the stone where the dead was laid, and Jesus lifted His eyes upwards, and said, “Father, I thank You that You heard Me;
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42 and I knew that You always hear Me, but because of the multitude that is standing by, I said [it], that they may believe that You sent Me.”
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
43 And saying these things, He cried out with a loud voice, “Lazarus, come forth!”
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
44 And he who died came forth, feet and hands being bound with grave-clothes, and his face was bound around with a napkin; Jesus says to them, “Loose him, and permit to go.”
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
45 Many, therefore, of the Jews who came to Mary, and beheld what Jesus did, believed in Him;
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
46 but certain of them went away to the Pharisees, and told them what Jesus did;
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
47 the chief priests, therefore, and the Pharisees, gathered together [the] Sanhedrin and said, “What may we do? Because this Man does many signs?
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
48 If we may leave Him alone thus, all will believe in Him; and the Romans will come, and will take away both our place and nation.”
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
49 And a certain one of them, Caiaphas, being chief priest of that year, said to them, “You have not known anything,
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
50 nor reason that it is good for us that one man may die for the people, and not the whole nation perish.”
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
51 And he did not say this of himself, but being chief priest of that year, he prophesied that Jesus was about to die for the nation,
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
52 and not for the nation only, but that also the children of God, who have been scattered abroad, He may gather together into one.
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
53 From that day, therefore, they took counsel together that they may kill Him;
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
54 Jesus, therefore, was no longer freely walking among the Jews, but went away from there into the region near the wilderness, to a city called Ephraim, and there He tarried with His disciples.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
55 And the Passover of the Jews was near, and many went up to Jerusalem out of the country before the Passover, that they might purify themselves;
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
56 therefore they were seeking Jesus and said with one another, standing in the temple, “What appears to you—that He may not come to the celebration?”
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
57 And both the chief priests and the Pharisees had given a command, that if anyone may know where He is, he may show [it], so that they may seize Him.
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
