John 10
1 “Truly, truly, I say to you, he who is not entering through the door to the fold of the sheep, but is going up from another side, that one is a thief and a robber;
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.
2 and he who is entering through the door is shepherd of the sheep;
Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.
3 the doorkeeper opens to this one, and the sheep hear his voice, and his own sheep he calls by name, and leads them forth;
För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut.
4 and when he may put forth his own sheep, he goes on before them, and the sheep follow him, because they have known his voice;
Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.
5 and they will not follow a stranger, but will flee from him, because they have not known the voice of strangers.”
Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.
6 Jesus spoke this allegory to them, and they did not know what the things were that He was speaking to them;
Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.
7 Jesus therefore said again to them, “Truly, truly, I say to you, I AM the door of the sheep;
Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.
8 all, as many as came before Me, are thieves and robbers, but the sheep did not hear them;
Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.
9 I AM the door, if anyone may come in through Me, he will be saved, and he will come in, and go out, and find pasture.
Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.
10 The thief does not come, except that he may steal, and kill, and destroy; I came that they may have life, and may have [it] abundantly.
Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.
11 I AM the good shepherd; the good shepherd lays His life down for the sheep;
Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.
12 and the hired worker, and not being a shepherd, whose own the sheep are not, beholds the wolf coming, and leaves the sheep, and flees; and the wolf snatches them, and scatters the sheep;
Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.
13 and the hired worker flees because he is a hired worker, and is not caring for the sheep.
Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.
14 I AM the good shepherd, and I know My [sheep], and am known by Mine,
Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;
15 according as the Father knows Me, and I know the Father, and My life I lay down for the sheep,
Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.
16 and other sheep I have that are not of this fold, these also it is necessary for Me to bring, and My voice they will hear, and there will become one flock—one shepherd.
Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.
17 Because of this the Father loves Me, because I lay down My life, that again I may take it;
Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.
18 no one takes it from Me, but I lay it down of Myself; authority I have to lay it down, and authority I have again to take it; this command I received from My Father.”
Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.
19 Therefore, again, there came a division among the Jews, because of these words,
Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.
20 and many of them said, “He has a demon, and is mad, why do you hear Him?”
Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?
21 Others said, “These sayings are not those of a demoniac; is a demon able to open blind men’s eyes?”
Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.
22 And the Dedication in Jerusalem came, and it was winter,
Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.
23 and Jesus was walking in the temple, in the porch of Solomon,
Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.
24 the Jews, therefore, came around Him and said to Him, “Until when do You hold our soul in suspense? If You are the Christ, tell us freely.”
Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.
25 Jesus answered them, “I told you, and you do not believe; the works that I do in the Name of My Father, these testify concerning Me;
Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.
26 but you do not believe, for you are not of My sheep,
Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.
27 according as I said to you: My sheep hear My voice, and I know them, and they follow Me,
Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;
29 My Father, who has given to Me, is greater than all, and no one is able to snatch out of the hand of My Father;
Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.
30 I and the Father are one.”
Jag och Fadren ärom ett.
31 Therefore, again, the Jews took up stones that they may stone Him;
Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.
32 Jesus answered them, “I showed you many good works from My Father; because of which work of them do you stone Me?”
Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?
33 The Jews answered Him, saying, “We do not stone You for a good work, but for slander, and because You, being a man, make Yourself God.”
Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.
34 Jesus answered them, “Is it not having been written in your law: I said, you are gods?
Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?
35 If He called them gods to whom the word of God came (and the Writing is not able to be broken),
Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;
36 of Him whom the Father sanctified and sent into the world, do you say—You slander, because I said, I am [the] Son of God?
Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?
37 If I do not do the works of My Father, do not believe Me;
Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.
38 and if I do, even if you may not believe Me, believe the works, that you may know and may believe that the Father [is] in Me, and I in Him.”
Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.
39 Therefore they were seeking again to seize Him, and He went forth out of their hand,
Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.
40 and went away again to the other side of the Jordan, to the place where John was at first immersing, and remained there,
Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.
41 and many came to Him and said, “John, indeed, did no sign, and all things, as many as John said about this One were true”;
Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.
42 and many believed in Him there.
Och trodde månge der på honom,
