Job 9
1 And Job answers and says:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Truly I have known that [it is] so, But how is man righteous with God?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If he delights to strive with Him—He does not answer him one of a thousand.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Wise in heart and strong in power—Who has hardened toward Him and is at peace?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Who is removing mountains, And they have not known, Who has overturned them in His anger.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Who is shaking earth from its place, And its pillars move themselves.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Who is commanding to the sun, and it does not rise, And the stars He seals up.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Stretching out the heavens by Himself, And treading on the heights of the sea,
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Making the Great Bear, Orion, and the Pleiades, And the inner chambers of the south.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Doing great things until there is no searching, And wonderful, until there is no numbering.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Behold, He goes over by me, and I do not see, And He passes on, and I do not attend to it.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Behold, He snatches away, who brings it back? Who says to Him, What [are] You doing?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 God does not turn back His anger, Proud helpers have bowed under Him.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 How much less do I answer Him? Choose out my words with Him?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Whom, though I were righteous, I do not answer, For my judgment I make supplication.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Though I had called and He answers me, I do not believe that He gives ear [to] my voice.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Because He bruises me with a storm, And has multiplied my wounds for nothing.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He does not permit me to refresh my spirit, But fills me with bitter things.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If of power, behold, the Strong One; And if of judgment—who convenes me?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 If I am righteous, my mouth declares me wicked; [If] I am perfect, it declares me perverse.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 I am perfect; I do not know my soul, I despise my life.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 It is the same thing, therefore I said, He is consuming the perfect and the wicked.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 If a scourge puts to death suddenly, He laughs at the trial of the innocent.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Earth has been given Into the hand of the wicked. He covers the faces of her judges, If not—where, who [is] he?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 My days have been swifter than a runner, They have fled, they have not seen good,
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 They have passed on with ships of reed, As an eagle darts on food.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Though I say, I forget my talking, I forsake my corner, and I brighten up!
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 I have been afraid of all my griefs, I have known that You do not acquit me.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 I become wicked; why [is] this? I labor [in] vain.
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 If I have washed myself with snow-water, And purified my hands with soap,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Then You dip me in corruption, And my garments have detested me.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 But if a man like myself—I answer Him, We come together into judgment.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 If there were a mediator between us, He places his hand on us both.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 He turns aside His rod from off me, And His terror does not make me afraid,
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 I speak, and do not fear Him, but I am not right with myself.”
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
