Job 9
1 And Job answers and says:
Job svarade och sade:
2 “Truly I have known that [it is] so, But how is man righteous with God?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 If he delights to strive with Him—He does not answer him one of a thousand.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Wise in heart and strong in power—Who has hardened toward Him and is at peace?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Who is removing mountains, And they have not known, Who has overturned them in His anger.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Who is shaking earth from its place, And its pillars move themselves.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Who is commanding to the sun, and it does not rise, And the stars He seals up.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Stretching out the heavens by Himself, And treading on the heights of the sea,
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Making the Great Bear, Orion, and the Pleiades, And the inner chambers of the south.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 Doing great things until there is no searching, And wonderful, until there is no numbering.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Behold, He goes over by me, and I do not see, And He passes on, and I do not attend to it.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Behold, He snatches away, who brings it back? Who says to Him, What [are] You doing?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 God does not turn back His anger, Proud helpers have bowed under Him.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 How much less do I answer Him? Choose out my words with Him?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Whom, though I were righteous, I do not answer, For my judgment I make supplication.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Though I had called and He answers me, I do not believe that He gives ear [to] my voice.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Because He bruises me with a storm, And has multiplied my wounds for nothing.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 He does not permit me to refresh my spirit, But fills me with bitter things.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 If of power, behold, the Strong One; And if of judgment—who convenes me?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 If I am righteous, my mouth declares me wicked; [If] I am perfect, it declares me perverse.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 I am perfect; I do not know my soul, I despise my life.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 It is the same thing, therefore I said, He is consuming the perfect and the wicked.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 If a scourge puts to death suddenly, He laughs at the trial of the innocent.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 Earth has been given Into the hand of the wicked. He covers the faces of her judges, If not—where, who [is] he?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 My days have been swifter than a runner, They have fled, they have not seen good,
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 They have passed on with ships of reed, As an eagle darts on food.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Though I say, I forget my talking, I forsake my corner, and I brighten up!
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 I have been afraid of all my griefs, I have known that You do not acquit me.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 I become wicked; why [is] this? I labor [in] vain.
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 If I have washed myself with snow-water, And purified my hands with soap,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Then You dip me in corruption, And my garments have detested me.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 But if a man like myself—I answer Him, We come together into judgment.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 If there were a mediator between us, He places his hand on us both.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 He turns aside His rod from off me, And His terror does not make me afraid,
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 I speak, and do not fear Him, but I am not right with myself.”
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
