Job 8
1 And Bildad the Shuhite answers and says:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 “Until when do you speak these things? And a strong wind—sayings of your mouth?
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Does God pervert judgment? And does the Mighty One pervert justice?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 If your sons have sinned before Him, And He sends them away, By the hand of their transgression,
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 If you seek for God early, And make supplication to the Mighty,
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 If you [are] pure and upright, Surely now He wakes for you, And has completed The habitation of your righteousness.
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 And your beginning has been small, And your latter end is very great.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 For inquire, please, of a former generation, And prepare for a search of their fathers,
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 For we [are] of yesterday, and we do not know, For our days [are] a shadow on earth.
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Do they not show you—speak to you, And from their heart bring forth words?
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Does a rush rise without a marsh? A reed increase without water?
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 While it [is] in its budding—uncropped, Even before any herb it withers.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 So [are] the paths of all forgetting God, And the hope of the profane perishes,
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Whose confidence is loathsome, And the house of a spider his trust.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 He leans on his house—and it does not stand, He takes hold on it—and it does not abide.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 He [is] green before the sun, And over his garden his branch goes out.
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 His roots are wrapped by a heap, He looks for a house of stones.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 If [one] destroys him from his place, Then it has feigned concerning him, I have not seen you!
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Behold, this [is] the joy of His way, And from the dust others spring up.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 Behold, God does not reject the perfect, Nor takes hold on the hand of evildoers.
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 While He fills your mouth with laughter, And your lips with shouting,
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Those hating you put on shame, And the tent of the wicked is not!”
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
