Job 41
1 “Do you draw leviathan with a hook? And do you let down his tongue with a rope?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Do you put a reed in his nose? And pierce his jaw with a thorn?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Does he multiply supplications to you? Does he speak tender things to you?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Does he make a covenant with you? Do you take him for a perpetual servant?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Do you play with him as a bird? And do you bind him for your girls?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 (Companions feast on him, They divide him among the merchants!)
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Do you fill his skin with barbed irons? And his head with fish-spears?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Place your hand on him, Remember the battle—do not add!
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Behold, the hope of him is found a liar, Also, is one not cast down at his appearance?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 None so fierce that he awakes him, And who [is] he [who] stations himself before Me?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Who has brought before Me and I repay? Under the whole heavens it [is] Mine.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 I do not keep silent concerning his parts, And the matter of might, And the grace of his arrangement.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Who has uncovered the face of his clothing? Who enters within his double bridle?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Who has opened the doors of his face? Around his teeth [are] terrible.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 A pride—strong ones of shields, Shut up—a close seal.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 They draw near to one another, And air does not enter between them.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 They adhere to one another, They stick together and are not separated.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 His sneezings cause light to shine, And his eyes [are] as the eyelids of the dawn.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Flames go out of his mouth, sparks of fire escape.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Smoke goes forth out of his nostrils, As a blown pot and reeds.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 His breath sets coals on fire, And a flame goes forth from his mouth.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 Strength lodges in his neck, And grief exults before him.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 The flakes of his flesh have adhered—Firm on him—it is not moved.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 His heart [is] firm as a stone, Indeed, firm as the lower piece.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 The mighty are afraid at his rising, From his breakings they keep themselves free.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 The sword of his overtaker does not stand, Spear, dart, and breastplate.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 He reckons iron as straw, bronze as rotten wood.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 The son of the bow does not cause him to flee, Stones of the sling are turned into stubble by him.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Darts have been reckoned as stubble, And he laughs at the shaking of a javelin.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Sharp points of clay [are] under him, He spreads gold on the mire.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 He causes the deep to boil as a pot, He makes the sea as a pot of ointment.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 He causes a path to shine after him, One thinks the deep to be hoary.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 There is not on the earth his like, That is made without terror.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 He sees every high thing, He [is] king over all sons of pride.”
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
