Job 39
1 “Have you known the time of The bearing of the wild goats of the rock? Do you mark the bringing forth of does?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Do you number the months they fulfill? And have you known the time of their bringing forth?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 They bow down, They bring forth their young ones safely, They cast forth their pangs.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Their young ones are safe, They grow up in the field, they have gone out, And have not returned to them.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Who has sent forth the wild donkey free? Indeed, who opened the bands of the wild donkey?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 Whose house I have made the wilderness, And his dwellings the barren land,
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 He laughs at the multitude of a city, He does not hear the cries of an exactor.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 The range of mountains [is] his pasture, And he seeks after every green thing.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Is a wild ox willing to serve you? Does he lodge by your crib?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Do you bind a wild ox in a furrow [with] his thick band? Does he harrow valleys after you?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Do you trust in him because his power [is] great? And do you leave your labor to him?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Do you trust in him That he brings back your seed, And gathers [it to] your threshing-floor?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 [The] wing of the crying ostriches exults, but as a pinion and feather of a stork?
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 For she leaves her eggs on the earth, And she warms them on the dust,
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 And she forgets that a foot may press it, And a beast of the field treads it down.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 It has hardened her young ones without her, Her labor [is] in vain, without fear.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 For God has caused her to forget wisdom, And He has not given a portion To her in understanding;
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 At the time she lifts herself up on high, She laughs at the horse and his rider.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Do you give might to the horse? Do you clothe his neck [with] a mane?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Do you cause him to rush as a locust? The splendor of his snorting [is] terrible.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 They dig in a valley, and he rejoices in power, He goes forth to meet the armor.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 He laughs at fear, and is not frightened, And he does not turn back from the face of the sword.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Quiver rattles against him, The flame of a spear, and a javelin.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 He swallows the ground with trembling and rage, And does not remain steadfast Because of the sound of a horn.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Among the horns he says, Aha, And from afar he smells battle, Roaring of princes and shouting.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 By your understanding does a hawk fly? Does he spread his wings to the south?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 At your command does an eagle go up high? Or lift up his nest?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 He inhabits a rock, Indeed, he lodges on the tooth of a rock, and fortress.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 From there he has sought food, His eyes look attentively to a far-off place,
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 And his brood sucks up blood, And where the pierced [are]—there [is] he!”
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
