Job 37
1 “Also, my heart trembles at this, And it moves from its place.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Listen diligently to the trembling of His voice, Indeed, the sound goes forth from His mouth.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 He directs it under the whole heavens, And its light [is] over the skirts of the earth.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 A voice roars after it—He thunders with the voice of His excellence, And He does not hold them back, When His voice is heard.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 God thunders with His voice wonderfully, Doing great things and we do not know.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 For He says to snow: Be [on] the earth. And the small rain and great rain of His power.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 Into the hand of every man he seals, For the knowledge by all men of His work.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 And the beast enters into [its] lair, And it continues in its habitations.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 From the inner chamber comes a windstorm, And from scatterings winds—cold,
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 From the breath of God is frost given, And the breadth of waters is constricted,
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Indeed, by filling He presses out a cloud, [and] His light scatters a cloud.
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 And it is turning itself around by His counsels, For their doing all He commands them, On the face of the habitable earth.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Whether for a rod, or for His land, Or for kindness—He causes it to come.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Hear this, O Job, Stand and consider the wonders of God.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Do you know when God places them, And caused the light of His cloud to shine?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Do you know the balancings of a cloud? The wonders of the Perfect in knowledge?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 How your garments [are] warm, In the quieting of the earth from the south?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 You have made an expanse with Him For the clouds—strong as a hard mirror!
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Let us know what we say to Him, We do not set in array because of darkness.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Is it declared to Him that I speak? If a man has spoken, surely he is swallowed up.
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 And now, they have not seen the light, It [is] bright in the clouds, And the wind has passed by and cleanses them.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 It comes from the golden north, Fearful splendor [is] beside God.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 The Mighty! We have not found Him out, High in power and judgment, He does not answer! And abundant in righteousness,
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Therefore men fear Him, He does not see any of the wise of heart.”
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
