Job 34
1 And Elihu answers and says:
Och Elihu svarade, och sade:
2 “Hear, O wise men, my words, And, O knowing ones, give ear to me.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 For the ear tries words, And the palate tastes to eat.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Let us choose judgment for ourselves, Let us know among ourselves what [is] good.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 For Job has said, I have been righteous, And God has turned aside my right,
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 Against my right do I lie? My arrow [is] mortal—without transgression.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 Who [is] a man like Job? He drinks scoffing like water,
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 And he has traveled for company With workers of iniquity, So as to go with men of wickedness.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 For he has said, It does not profit a man When he delights himself with God.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Therefore, O men of heart, listen to me; Far be it from God to do wickedness, And [from] the Mighty to do perverseness,
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 For He repays the work of man to him, And according to the path of each He causes him to find.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Indeed, truly, God does not do wickedly, And the Mighty does not pervert judgment.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Who has inspected for Himself the earth? And who has placed all the habitable world?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 If He sets His heart on him, [If] He gathers His Spirit and His breath to Himself,
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 All flesh expires together, And man returns to dust.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 And if [there is] understanding, hear this, Give ear to the voice of my words.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Indeed, does one hating justice govern? Or do you condemn the Most Just?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Who has said to a king, Worthless, To princes, Wicked?
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 That has not accepted the person of princes, Nor has known the rich before the poor, For all of them [are] a work of His hands.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 [In] a moment they die, And at midnight people shake, And they pass away, And they remove the mighty without hand.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 For His eyes [are] on the ways of each, And He sees all his steps.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 There is no darkness nor death-shade, For workers of iniquity to be hidden there;
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 For He does not permit man anymore, To go to God in judgment,
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 He breaks the mighty—no searching! And He appoints others in their stead.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Therefore He knows their works, And He has overturned by night, And they are bruised.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 As wicked He has struck them, In the place of beholders.
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Because that against right They have turned aside from after Him, And have considered none of His ways,
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 To cause to come to Him The cry of the poor, And He hears the cry of the afflicted.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 And He gives rest, and who makes wrong? And hides the face, and who beholds it? And in reference to a nation and to a man, [It is] the same.
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 From the reigning of a profane man, From the snares of a people;
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 For has any said to God: I have taken away, I do not do corruptly,
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 Besides [that which] I see, You show me, If I have done iniquity—I do not add?
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Does He repay by you, that you have refused—That you choose, and not I? And what you have known, speak.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Let men of heart say to me, And a wise man is listening to me:
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 Job—he does not speak with knowledge, And his words [are] not with wisdom.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 My Father! Let Job be tried—to victory, Because of answers for men of iniquity,
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 For he adds to his sin, He vomits transgression among us, And multiplies his sayings to God.”
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
