Job 31
1 “I made a covenant for my eyes, And how do I attend to a virgin?
Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
2 And what [is] the portion of God from above? And the inheritance of the Mighty from the heights?
Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
3 Is not calamity to the perverse? And strangeness to workers of iniquity?
Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
4 Does He not see my ways, And number all my steps?
Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
5 If I have walked with vanity, And my foot hurries to deceit,
Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
6 He weighs me in righteous balances, And God knows my integrity.
Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
7 If my step turns aside from the way, And my heart has gone after my eyes, And blemish has cleaved to my hands,
Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
8 Let me sow—and another eat, And let my products be rooted out.
Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
9 If my heart has been enticed by a woman, And I laid wait by the opening of my neighbor,
Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
10 Let my wife grind to another, And let others bend over her.
Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
11 For it [is] a wicked thing, and a judicial iniquity;
Ty det är en last och en missgerning för domarena.
12 For it [is] a fire, it consumes to destruction, And takes root among all my increase,
Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
13 If I despise the cause of my manservant, And of my handmaid, In their contending with me,
Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
14 Then what do I do when God arises? And when He inspects, What do I answer Him?
Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
15 Did He that made me in the womb not make him? Indeed, One prepares us in the womb.
Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
16 If I withhold the poor from pleasure, And consume the eyes of the widow,
Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
17 And I eat my morsel by myself, And the orphan has nothing [to] eat of it,
Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
18 (But from my youth He grew up with me as [with] a father, And from the belly of my mother I am led),
Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
19 If I see [any] perishing without clothing, And there is no covering for the needy,
Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
20 If his loins have not blessed me, And from the fleece of my sheep He does not warm himself,
Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
21 If I have waved my hand at the fatherless, When I see [him] in the gate of my court,
Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
22 Let my shoulder fall from its blade, And the bone from my arm be broken.
Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
23 For calamity [from] God [is] a dread to me, And because of His excellence I am not able.
Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
24 If I have made gold my confidence, And to the pure gold have said, My trust;
Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
25 If I rejoice because my wealth [is] great, And because my hand has found abundance,
Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
26 If I see the light when it shines, And the precious moon walking,
Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
27 And my heart is enticed in secret, And my hand kisses my mouth,
Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
28 It also [is] a judicial iniquity, For I had lied to God above.
Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
29 If I rejoice at the ruin of my hater, And stirred up myself when evil found him,
Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
30 Indeed, I have not permitted my mouth to sin, To ask with an oath his life.
Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
31 If not, say, O men of my tent: O that we had of his flesh, we are not satisfied.
Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
32 A stranger does not lodge in the street, I open my doors to the traveler.
Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
33 If I have covered my transgressions as Adam, To hide my iniquity in my bosom,
Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
34 Because I fear a great multitude, And the contempt of families frightens me, Then I am silent, I do not go out of the opening.
Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
35 Who gives to me a hearing? Behold, my mark. The Mighty One answers me, And my adversary has written a bill.
Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
36 If not—on my shoulder I take it up, I bind it [as] a crown on myself.
Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
37 The number of my steps I tell Him, As a leader I approach Him.
Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
38 If my land cries out against me, And together its furrows weep,
Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
39 If I consumed its strength without money, And the life of its possessors, I have caused to breathe out,
Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
40 Instead of wheat let a thorn go forth, And instead of barley a useless weed!” The words of Job are finished.
Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
