Job 27
1 And Job adds to lift up his allegory and says:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “God lives! He turned aside my judgment, And the Mighty—He made my soul bitter.
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 For all the while my breath [is] in me, And the wind of God in my nostrils.
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 My lips do not speak perverseness, And my tongue does not utter deceit.
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Defilement to me—if I justify you, Until I expire I do not turn aside my integrity from me.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 On my righteousness I have laid hold, And I do not let it go, My heart does not reproach me while I live.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 My enemy is as the wicked, And my withstander as the perverse.
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 For what [is] the hope of the profane, When He cuts off? When God casts off his soul?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 [Does] God hear his cry, When distress comes on him?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Does he delight himself on the Mighty? Call God at all times?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 I show you by the hand of God, That which [is] with the Mighty I do not hide.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Behold, you—all of you—have seen, And why [is] this—you are altogether vain?
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 This [is] the portion of wicked man with God, And the inheritance of terrible ones They receive from the Mighty.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 If his sons multiply—a sword [is] for them. And his offspring [are] not satisfied [with] bread.
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 His remnant are buried in death, And his widows do not weep.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 If he heaps up silver as dust, And prepares clothing as clay,
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 He prepares—and the righteous puts [it] on, And the innocent apportions the silver.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 He has built his house as a moth, And as a shelter a watchman has made.
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 He lies down rich, and he is not gathered, He has opened his eyes, and he is not.
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Terrors overtake him as waters, By night a whirlwind has stolen him away.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 An east wind takes him up, and he goes, And it frightens him from his place,
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 And it casts at him, and does not spare, He diligently flees from its hand.
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 It claps its hands at him, And it hisses at him from his place.”
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
