Job 27
1 And Job adds to lift up his allegory and says:
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 “God lives! He turned aside my judgment, And the Mighty—He made my soul bitter.
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 For all the while my breath [is] in me, And the wind of God in my nostrils.
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 My lips do not speak perverseness, And my tongue does not utter deceit.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Defilement to me—if I justify you, Until I expire I do not turn aside my integrity from me.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 On my righteousness I have laid hold, And I do not let it go, My heart does not reproach me while I live.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 My enemy is as the wicked, And my withstander as the perverse.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 For what [is] the hope of the profane, When He cuts off? When God casts off his soul?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 [Does] God hear his cry, When distress comes on him?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Does he delight himself on the Mighty? Call God at all times?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 I show you by the hand of God, That which [is] with the Mighty I do not hide.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Behold, you—all of you—have seen, And why [is] this—you are altogether vain?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 This [is] the portion of wicked man with God, And the inheritance of terrible ones They receive from the Mighty.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 If his sons multiply—a sword [is] for them. And his offspring [are] not satisfied [with] bread.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 His remnant are buried in death, And his widows do not weep.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 If he heaps up silver as dust, And prepares clothing as clay,
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 He prepares—and the righteous puts [it] on, And the innocent apportions the silver.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 He has built his house as a moth, And as a shelter a watchman has made.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 He lies down rich, and he is not gathered, He has opened his eyes, and he is not.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Terrors overtake him as waters, By night a whirlwind has stolen him away.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 An east wind takes him up, and he goes, And it frightens him from his place,
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 And it casts at him, and does not spare, He diligently flees from its hand.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 It claps its hands at him, And it hisses at him from his place.”
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
