< Job 23 >
1 And Job answers and says:
Job svarade, och sade:
2 “Also—today my complaint [is] bitter, My hand has been heavy because of my sighing.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 O that I had known—and I find Him, I come to His seat,
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 I arrange the cause before Him, And fill my mouth [with] arguments.
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 I know the words He answers me, And understand what He says to me.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Does He strive with me in the abundance of power? No! Surely He puts [it] in me.
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 There the upright reason with Him, And I escape from mine who is judging—forever.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 Behold, I go forward—and He is not, And backward—and I do not perceive Him.
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 [To] the left in His working—and I do not see, He is covered [on] the right, and I do not behold.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 For He has known the way with me, He has tried me—I go forth as gold.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 My foot has laid hold on His step, I have kept His way, and do not turn aside,
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 The command of His lips, and I do not depart. I have laid up above my allotted portion The sayings of His mouth.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 And He [is] in one [mind], And who turns Him back? And His soul has desired—and He does [it].
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 For He completes my portion, And many such things [are] with Him.
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 Therefore, I am troubled at His presence, I consider, and am afraid of Him.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 And God has made my heart soft, And the Mighty has troubled me.
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 For I have not been cut off before darkness, And before me He covered thick darkness.”
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.