Job 21
1 And Job answers and says:
Job svarade och sade:
2 “Hear my word diligently, And this is your consolation.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Bear with me, and I speak, And after my speaking—you may deride.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 [Is] my complaint [against] man? And if [so], why may my temper not become short?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Turn to me, and be astonished, And put hand to mouth.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Indeed, if I have remembered, then I have been troubled. And my flesh has taken fright.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Why do the wicked live? They have become old, Indeed, they have been mighty in wealth.
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Their seed is established, Before their face with them, And their offspring before their eyes.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Their houses [are] peace without fear, Nor [is] a rod of God on them.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 His bullock breeds without fail. His cow brings forth safely, and does not miscarry.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 They send forth their sucklings as a flock, And their children skip,
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 They lift [themselves] up at timbrel and harp, And rejoice at the sound of a pipe.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 And they say to God, Turn aside from us, And the knowledge of Your ways We have not desired.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 What [is] the Mighty One that we serve Him? And what do we profit when we meet with Him?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Behold, their good [is] not in their hand (The counsel of the wicked Has been far from me).
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 How often is the lamp of the wicked extinguished, And their calamity comes on them? He apportions pangs in His anger.
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 They are as straw before wind, And as chaff a windstorm has stolen away,
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 God lays up for his sons his sorrow, He gives repayment to him—and he knows.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 His own eyes see his destruction, And he drinks of the wrath of the Mighty.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 For what [is] his delight in his house after him, And the number of his months cut off?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Does [one] teach knowledge to God, Since He judges [those] on high?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 This [one] dies in his perfect strength, Wholly at ease and quiet.
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 His breasts have been full of milk, And marrow moistens his bones.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 And this [one] dies with a bitter soul, And has not eaten with gladness.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Together they lie down on the dust, And the worm covers them over.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Behold, I have known your thoughts, And the schemes against me you do wrongfully.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 For you say, Where [is] the house of the noble? And where the tent—the dwelling places of the wicked?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Have you not asked those passing by the way? And do you not know their signs?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 That the wicked is spared to a day of calamity. They are brought to a day of wrath.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Who declares his way to his face? And [for] that which he has done, Who gives repayment to him?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 And he is brought to the graves, And a watch is kept over the heap.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 The clods of the valley have been sweet to him, And he draws every man after him, And there is no numbering before him.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 And how do you comfort me [with] vanity, And trespass has been left in your answers?”
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
