Job 20
1 And Zophar the Naamathite answers and says:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 “Therefore my thoughts cause me to answer, And because of my sensations in me.
Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3 I hear the discipline of my shame, And the spirit of my understanding causes me to answer:
Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4 Have you known this from antiquity? Since the placing of man on earth?
Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5 That the singing of the wicked [is] short, And the joy of the profane for a moment,
Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6 Though his excellence goes up to the heavens, He strikes his head against a cloud—
Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7 He perishes as his own dung forever, His beholders say, Where [is] he?
Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8 He flees as a dream, and they do not find him, And he is driven away as a vision of the night,
Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9 The eye has not seen him, and does not add. And his place does not behold him again.
Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10 His sons oppress the poor, And his hands give back his wealth.
Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11 His bones have been full of his youth, and it lies down with him on the dust.
Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12 Though he sweetens evil in his mouth, hides it under his tongue,
Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13 has pity on it, and does not forsake it, and keeps it back in the midst of his palate,
Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14 his food is turned in his bowels, the bitterness of cobras [is] in his heart.
Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15 He has swallowed wealth, and vomits it. God drives it out from his belly.
De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16 He sucks [the] gall of cobras, the tongue of a viper slays him.
Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17 He does not look on streams, Flowing of brooks of honey and butter.
Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18 He is giving back [what] he labored for, and does not consume [it]; As a bulwark [is] his exchange, and he does not exult.
Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
19 For he oppressed—he forsook the poor, He has taken a house away violently, And he does not build it.
Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
20 For he has not known ease in his belly. With his desirable thing he does not deliver himself.
Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
21 There is not a remnant to his food, Therefore his good does not stay.
Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
22 In the fullness of his sufficiency he is constricted. Every perverse hand meets him.
Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
23 It comes to pass, at the filling of his belly, He sends forth against him The fierceness of His anger, Indeed, He rains on him in his eating.
Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
24 He flees from an iron weapon, A bow of bronze passes through him.
Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
25 One has drawn, And it comes out from the body, And a glittering weapon proceeds from his gall. Terrors [are] on him.
Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
26 All darkness is hid for his treasures, A fire not blown consumes him, The remnant is broken in his tent.
Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
27 The heavens reveal his iniquity, And earth is raising itself against him.
Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
28 The increase of his house is removed, Poured forth in a day of His anger.
Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
29 This [is] the portion of a wicked man from God. And an inheritance appointed him by God.”
Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
