Job 18
1 And Bildad the Shuhite answers and says:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 “When do you set an end to words? Consider, and afterward we speak.
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Why have we been reckoned as livestock? We have been defiled in your eyes!
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 He is tearing himself in his anger. Is earth forsaken for your sake? And is a rock removed from its place?
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Also, the light of the wicked is extinguished. And there does not shine a spark of his fire.
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 The light has been dark in his tent, And his lamp over him is extinguished.
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 The steps of his strength are restricted, And his own counsel casts him down.
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 For he is sent into a net by his own feet, And he habitually walks on a snare.
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 A trap seizes on the heel, The designing prevails over him.
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 His cord is hidden in the earth, And his trap on the path.
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Terrors have terrified him all around, And they have scattered him—at his feet.
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 His sorrow is hungry, And calamity is ready at his side.
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 It consumes the parts of his skin, Death’s firstborn consumes his parts.
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 His confidence is drawn from his tent, And it causes him to step to the king of terrors.
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 It dwells in his tent—out of his provender, Sulfur is scattered over his habitation.
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 From beneath his roots are dried up, And from above his crop is cut off.
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 His memorial has perished from the land, And he has no name on the street.
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 They thrust him from light to darkness, And cast him out from the habitable earth.
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 He has no continuator, Nor successor among his people, And none is remaining in his dwellings.
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 At this day, those [in the] west have been astonished, And those [in the] east have taken fright.
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Only these [are] dwelling places of the perverse, And this [is] the place God has not known.”
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
