< Job 18 >
1 And Bildad the Shuhite answers and says:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 “When do you set an end to words? Consider, and afterward we speak.
När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
3 Why have we been reckoned as livestock? We have been defiled in your eyes!
Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
4 He is tearing himself in his anger. Is earth forsaken for your sake? And is a rock removed from its place?
Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
5 Also, the light of the wicked is extinguished. And there does not shine a spark of his fire.
Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
6 The light has been dark in his tent, And his lamp over him is extinguished.
Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
7 The steps of his strength are restricted, And his own counsel casts him down.
Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
8 For he is sent into a net by his own feet, And he habitually walks on a snare.
Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
9 A trap seizes on the heel, The designing prevails over him.
En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
10 His cord is hidden in the earth, And his trap on the path.
Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
11 Terrors have terrified him all around, And they have scattered him—at his feet.
På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
12 His sorrow is hungry, And calamity is ready at his side.
Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
13 It consumes the parts of his skin, Death’s firstborn consumes his parts.
Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
14 His confidence is drawn from his tent, And it causes him to step to the king of terrors.
Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
15 It dwells in his tent—out of his provender, Sulfur is scattered over his habitation.
Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
16 From beneath his roots are dried up, And from above his crop is cut off.
Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
17 His memorial has perished from the land, And he has no name on the street.
Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
18 They thrust him from light to darkness, And cast him out from the habitable earth.
Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
19 He has no continuator, Nor successor among his people, And none is remaining in his dwellings.
Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
20 At this day, those [in the] west have been astonished, And those [in the] east have taken fright.
De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
21 Only these [are] dwelling places of the perverse, And this [is] the place God has not known.”
Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.