Job 16
1 And Job answers and says:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “I have heard many such things, Miserable comforters [are] you all.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Is there an end to words of wind? Or what emboldens you that you answer?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 I also, like you, might speak, If your soul were in my soul’s stead. I might join against you with words, And nod at you with my head.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 I might harden you with my mouth, And the moving of my lips might be sparing.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 If I speak, my pain is not restrained, And I cease—what goes from me?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 Only, now, it has wearied me; You have desolated all my company,
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 And You loathe me, For it has been a witness, And my failure rises up against me, It testifies in my face.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 His anger has torn, and He hates me, He has gnashed at me with His teeth, My adversary sharpens His eyes for me.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 They have gaped on me with their mouth, In reproach they have struck my cheeks, Together they set themselves against me.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 God shuts me up to the perverse, And turns me over to the hands of the wicked.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 I have been at ease, and He breaks me, And He has laid hold on my neck, And He breaks me in pieces, And He raises me to Him for a mark.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 His archers go around against me. He split my reins, and does not spare, He pours out my gall to the earth.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 He breaks me—breach on breach, He runs on me as a mighty one.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 I have sewed sackcloth on my skin, And have rolled my horn in the dust.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My face is foul with weeping, And on my eyelids [is] death-shade.
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 Not for violence in my hands, And my prayer [is] pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 O earth, do not cover my blood! And let there not be a place for my cry.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Also, now, behold, my witness [is] in the heavens, And my testifier in the high places.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 My interpreter [is] my friend, My eye has dropped to God;
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 And He reasons for a man with God, As a son of man for his friend.
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 When a few years come, Then I go [on] the path of no return.”
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
