Job 15
1 And Eliphaz the Temanite answers and says:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “Does a wise man answer [with] vain knowledge? And fill his belly [with] an east wind?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 To reason with a word not useful? And speeches—no profit in them?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Indeed, you make reverence void, and diminish meditation before God.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 For your mouth teaches your iniquity, And you choose the tongue of the cunning.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Your mouth declares you wicked, and not I, And your lips testify against you.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Are you the first man born? And were you formed before the heights?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Do you hear of the secret counsel of God? And withdraw wisdom to you?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 What have you known, and we do not know? [What] do you understand, and it is not with us?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Both the gray-headed And the very aged [are] among us—Greater than your father [in] days.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Are the comforts of God too few for you? And a gentle word [is] with you,
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Why does your heart take you away? And why are your eyes high?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Do you turn your spirit against God? And have brought out words from your mouth:
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 What [is] man that he is pure, And that he is righteous, one born of woman?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Behold, He puts no credence in His holy ones, And the heavens have not been pure in His eyes.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Also—surely abominable and filthy Is man drinking perverseness as water.
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 I show you—listen to me—And this I have seen and declare,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Which the wise declare—And have not hid—from their fathers.
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 To them alone was the land given, And a stranger did not pass over into their midst:
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 All [the] days of the wicked he is paining himself, And few years have been laid up for the terrible one.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 A fearful voice [is] in his ears, In peace a destroyer comes to him.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 He does not believe to return from darkness, And he watches for the sword.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 He is wandering for bread: Where [is] it? He has known that ready at his hand Is a day of darkness.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Adversity and distress terrify him, They prevail over him as a king ready for a boaster.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 For he stretched out his hand against God, And against the Mighty he makes himself mighty.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 He runs to Him with a neck, With thick bosses of his shields.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 For he has covered his face with his fat, And makes vigor over [his] confidence.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 And he inhabits cities cut off, houses not dwelt in, That have been ready to become heaps.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 He is not rich, nor does his wealth rise, Nor does he stretch out their continuance on earth.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 He does not turn aside from darkness, A flame dries up his tender branch, And he turns aside at the breath of His mouth!
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Do not let him put credence in vanity, He has been deceived, For vanity is his exchange.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 It is not completed in his day, And his bending branch is not green.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 He shakes off his unripe fruit as a vine, And casts off his blossom as an olive.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 For the company of the profane [is] barren, And fire has consumed tents of bribery.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 To conceive misery, and to bear iniquity, Even their heart prepares deceit.”
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
