Job 15
1 And Eliphaz the Temanite answers and says:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 “Does a wise man answer [with] vain knowledge? And fill his belly [with] an east wind?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 To reason with a word not useful? And speeches—no profit in them?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Indeed, you make reverence void, and diminish meditation before God.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 For your mouth teaches your iniquity, And you choose the tongue of the cunning.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Your mouth declares you wicked, and not I, And your lips testify against you.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 Are you the first man born? And were you formed before the heights?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Do you hear of the secret counsel of God? And withdraw wisdom to you?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 What have you known, and we do not know? [What] do you understand, and it is not with us?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 Both the gray-headed And the very aged [are] among us—Greater than your father [in] days.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Are the comforts of God too few for you? And a gentle word [is] with you,
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Why does your heart take you away? And why are your eyes high?
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 Do you turn your spirit against God? And have brought out words from your mouth:
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 What [is] man that he is pure, And that he is righteous, one born of woman?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 Behold, He puts no credence in His holy ones, And the heavens have not been pure in His eyes.
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 Also—surely abominable and filthy Is man drinking perverseness as water.
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 I show you—listen to me—And this I have seen and declare,
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Which the wise declare—And have not hid—from their fathers.
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 To them alone was the land given, And a stranger did not pass over into their midst:
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 All [the] days of the wicked he is paining himself, And few years have been laid up for the terrible one.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 A fearful voice [is] in his ears, In peace a destroyer comes to him.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 He does not believe to return from darkness, And he watches for the sword.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 He is wandering for bread: Where [is] it? He has known that ready at his hand Is a day of darkness.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Adversity and distress terrify him, They prevail over him as a king ready for a boaster.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 For he stretched out his hand against God, And against the Mighty he makes himself mighty.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 He runs to Him with a neck, With thick bosses of his shields.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 For he has covered his face with his fat, And makes vigor over [his] confidence.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 And he inhabits cities cut off, houses not dwelt in, That have been ready to become heaps.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 He is not rich, nor does his wealth rise, Nor does he stretch out their continuance on earth.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 He does not turn aside from darkness, A flame dries up his tender branch, And he turns aside at the breath of His mouth!
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 Do not let him put credence in vanity, He has been deceived, For vanity is his exchange.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 It is not completed in his day, And his bending branch is not green.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 He shakes off his unripe fruit as a vine, And casts off his blossom as an olive.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 For the company of the profane [is] barren, And fire has consumed tents of bribery.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 To conceive misery, and to bear iniquity, Even their heart prepares deceit.”
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
