Job 13
1 “Behold, my eye has seen all, My ear has heard, and it attends to it.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 According to your knowledge I have known—also I. I am not more fallen than you.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Yet I speak for the Mighty One, And I delight to argue for God.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 And yet, you [are] forgers of falsehood, Physicians of nothing—all of you,
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 O that you would keep perfectly silent, And it would be to you for wisdom.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Please hear my argument, And attend to the pleadings of my lips,
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Do you speak perverseness for God? And do you speak deceit for Him?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Do you accept His face, if you strive for God?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Is [it] good that He searches you, If, as one mocks at a man, you mock at Him?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 He surely reproves you, if you accept faces in secret.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Does His excellence not terrify you? And His dread fall on you?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Your remembrances [are] allegories of ashes, For high places of clay [are] your heights.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Keep silent from me, and I speak, And pass over me what will.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Why do I take my flesh in my teeth? And my soul put in my hand?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Behold, He slays me—I do not wait! Only, I argue my ways to His face.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Also—He [is] to me for salvation, For the profane do not come before Him.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hear my word diligently, And my declaration with your ears.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Now behold, I have set the cause in order, I have known that I am righteous.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Who [is] he that strives with me? For now I keep silent and gasp.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Only two things, O God, do with me, Then I am not hidden from Your face:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Put Your hand far off from me, And do not let Your terror terrify me.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 And You call, and I answer, Or—I speak, and You answer me.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 How many iniquities and sins do I have? Let me know my transgression and my sin.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Why do You hide Your face? And reckon me for an enemy to You?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Do You terrify a leaf driven away? And do You pursue the dry stubble?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 For You write bitter things against me, And cause me to possess iniquities of my youth,
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 And you put my feet in the stocks, And observe all my paths—You set a print on the roots of my feet,
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 And he, as a rotten thing, wears away, A moth has consumed him as a garment.”
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
