Job 11
1 And Zophar the Naamathite answers and says:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 “Is a multitude of words not answered? And is a man of lips justified?
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Your boastings make men keep silent, You scorn, and none is causing blushing!
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 And you say, My discourse [is] pure, And I have been clean in Your eyes.
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 And yet, O that God had spoken! And opens His lips with you.
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 And declares to you secrets of wisdom, for counsel has foldings. And know that God forgets of your iniquity for you.
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 Do you find out God by searching? To perfection find out the Mighty One?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 Its measure [is] longer than earth, and broader than the sea.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 If He passes on, and shuts up, and assembles, Who then reverses it?
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 For He has known men of vanity, And He sees iniquity, And one does not consider [it]!
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 And empty man is bold, And man is born [as] the colt of a wild donkey.
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 If you have prepared your heart, And have spread out your hands to Him,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 If iniquity [is] in your hand, put it far off, And do not let perverseness dwell in your tents.
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 For then you lift up your face from blemish, And you have been firm, and do not fear.
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 For you forget misery, As waters passed away you remember.
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 And age rises above the noon, You fly—you are as the morning.
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 And you have trusted because there is hope, And searched—in confidence you lie down,
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 And you have rested, And none is causing trembling, And many have begged [at] your face;
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 And the eyes of the wicked are consumed, And refuge has perished from them, And their hope [is] a breathing out of soul!”
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
