Jeremiah 3

1 “Saying, Behold, one sends his wife away, And she has gone from him, And she has been to another man, Does he return to her again? Is that land not greatly defiled? And you have committed whoredom with many lovers, And turn to Me again,” A declaration of YHWH.

Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sig, och hon far ifrå honom och tager en annan man, tör han ock taga henne till sig igen? Vorde icke då landet orenadt? Men du hafver bolat med många bolar, dock kom igen till mig, säger Herren.

2 “Lift your eyes to the high places, and see, Where have you not been lain with? You have sat for them on the ways, As an Arab in a wilderness, And you defile the land, By your fornications, and by your wickedness.

Lyft din ögon upp i höjdena, och se till, huru du allestäds horeri bedrifver; på vägomen sitter du, och vaktar uppå dem, likasom en röfvare i öknene, och orenar landet med ditt horeri och din ondsko.

3 And showers are withheld, and there has been no spring rain. You have the forehead of a whorish woman, You have refused to be ashamed.

Derföre måste ock arlaregn borto blifva, och intet serlaregn komma; du hafver ett skökoansigte; du vill icke mer skämmas;

4 Have you not from now on called to Me, My Father, You [are] the leader of my youth?

Och ropar likväl till mig: Käre fader, du mins ungdoms mästare;

5 Does He keep for all time? Watch forever? Behold, you have spoken these things, And you do evil, and prevail.”

Vill du dock vred vara evinnerliga, och icke aflåta af dine grymhet? Si, du lärer och gör det ondt är, och låter intet styra dig.

6 And YHWH says to me, in the days of Josiah the king, “Have you seen that which backsliding Israel has done? She is going on every high mountain, and to the place of every green tree, and commits fornication there.

Och Herren sade till mig, i Konung Josia tid: Hafver du ock sett hvad Israel, den affälliga, gjorde? Hon gick bort uppå all hög berg, och under all grön trä, och bedref der horeri.

7 And I say, after her doing all these, Return to Me, and she has not returned, and her treacherous sister Judah sees it.

Och jag sade, då hon detta alltsammans gjort hade: Vänd dig om till mig; men hon vände sig intet; och hennes syster Juda, den förhärda, såg det.

8 And I see that for all the causes whereby backsliding Israel committed adultery, I have sent her away, and I give the bill of her divorce to her; and her treacherous sister Judah has not feared, and goes and commits fornication—she also.

Och jag såg, att ändock jag den affälliga Israels horeri straffade, och öfvergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likväl fruktar sig hennes syster, den förhärda Juda, intet; utan går bort, och bedrifver också horeri.

9 And it has come to pass, from the vileness of her fornication, that the land is defiled, and she commits fornication with stone and with wood.

Och af hennes horeris rykte är landet orenadt; förty hon bedrifver horeri med stock och sten.

10 And even in all this her treacherous sister Judah has not turned back to Me with all her heart, but with falsehood,” a declaration of YHWH.

Och i allt detta omvänder sig den förhärda Juda, hennes syster, intet till mig af allt hjerta; utan skrymtar, säger Herren.

11 And YHWH says to me: “Backsliding Israel has justified herself, More than treacherous Judah.

Och Herren sade till mig: Den affälliga Israel är from räknandes emot den förhärda Juda.

12 Go, and you have proclaimed these words toward the north, and have said, Return, O backsliding Israel,” A declaration of YHWH! “I do not cause My anger to fall on you, for I [am] kind,” A declaration of YHWH, “I do not watch for all time.

Gack bort, och predika norrut alltså, och säg: Vänd om du affälliga Israel, säger Herren, så vill jag intet vända mitt ansigte ifrån eder; ty jag är barmhertig, säger Herren, och vill icke vredgas evinnerliga.

13 Only, know your iniquity, For you have transgressed against your God YHWH, And you scatter your ways to strangers, Under every green tree, And you have not listened to My voice,” A declaration of YHWH.

Allenast känn dina missgerningar, att du emot Herran din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under all grön trä, och hafver icke lydt mine röst, säger Herren.

14 “Return, O backsliding sons,” A declaration of YHWH. “For I have ruled over you, And taken you—one from a city, and two from a family, And have brought you to Zion,

Omvänder eder, I affälliga barn, säger Herren; ty jag vill trolofva eder mig, och vill hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion;

15 And I have given shepherds to you According to My own heart, And they have fed you with knowledge and understanding.

Och skall gifva eder herdar, efter mitt hjerta, de eder föda skola med lärdom och vishet.

16 And it has come to pass, when you are multiplied, And have been fruitful in the land, In those days,” A declaration of YHWH, “They no longer say, The Ark of the Covenant of YHWH, Nor does it go up on the heart, Nor do they remember concerning it, Nor do they inspect, nor is it made again.

Och det skall ske, när I växen till, och ären månge vordne i landena, så skall man, säger Herren, på den tiden intet mer tala om Herrans förbunds ark, och intet mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der;

17 At that time they cry to Jerusalem, O throne of YHWH, And all the nations have been gathered to her, For the Name of YHWH, to Jerusalem, Nor do they go after the stubbornness of their evil heart anymore.

Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem Herrans säte, och alle Hedningar skola församla sig dit, för Herrans Namns skull i Jerusalem; och skola icke mer vandra efter sins onda hjertas tankar.

18 In those days the house of Judah Goes to the house of Israel, And they come together from the land of the south, To the land that I caused your fathers to inherit.

På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordanefter, in uti det land som jag edra fäder till arfs gifvit hafver.

19 And I have said, How do I put you among the sons, And give a desirable land to you, A beautiful inheritance of the hosts of nations, And I say, You call Me—My Father, And you do not turn back from after Me.

Och jag säger dig till: O! huru mång barn vill jag gifva dig, och det goda landet, det sköna arfvet, nämliga Hedningarnas kärna. Och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig käre Fader, och intet vika ifrå mig.

20 But a woman has deceived her friend, So you have dealt treacherously with Me, O house of Israel,” A declaration of YHWH.

Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qvinna nu icke mer aktar sin bola, säger Herren.

21 A voice is heard on high places—weeping, Supplications of the sons of Israel, For they have made their way perverse, They have forgotten their God YHWH.

Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jämmer af Israels barn på högarna; derföre, att de illa gjort, och Herran sin Gud förgätit hafva.

22 “Return, O backsliding sons, I cause your backslidings to cease.” “Behold us, we have come to You, For You [are] our God YHWH.

Så vänder nu om, I affällige barn, så vill jag hela eder af edro olydno. Si, vi komme till dig; ty du äst Herren vår Gud.

23 Surely in vain—from the heights, The multitude of mountains—Surely the salvation of Israel [is] in our God YHWH.

Sannerliga, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med all berg; sannerliga, Israel hafver ingen hjelp, utan allena af Herranom vårom Gud.

24 And the shameful thing has devoured The labor of our fathers from our youth, Their flock and their herd, Their sons and their daughters.

Och våra fäders stiktningar, de vi af ungdom hållit hafva, måste afgå med skam; samt med deras får, fä, söner och döttrar.

25 We have lain down in our shame, and our confusion covers us, For we have sinned against our God YHWH, We, and our fathers, from our youth even to this day, Nor have we listened to the voice of our God YHWH!”

Ty der vi förläte oss uppå, det är oss nu alltsammans till skam; och der vi tröste uppå, der måste vi nu skämmas vid; ty vi syndadom dermed emot Herran vår Gud, både vi och våre fäder, allt ifrå vår ungdom och intill denna dag, och lyddom icke Herrans vår Guds röst.