Isaiah 32
1 Behold, a king reigns for righteousness, As for princes, they rule for judgment.
En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
2 And each has been as a hiding place [from] wind, And as a secret hiding place [from] inundation, As streams of waters in a dry place, As a shadow of a heavy rock in a weary land.
Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
3 And the eyes of beholders are not dazzled, And the ears of hearers attend.
Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
4 And the heart of those hurried understands to know, And the tongue of stammerers hurries to speak clearly.
Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
5 A fool is no more called “noble,” And to a miser it is not said, “rich”;
Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
6 For a fool speaks folly, And his heart does iniquity, to do profanity, And to speak error concerning YHWH, To empty the soul of the hungry, Indeed, he causes the thirsty to lack [their] drink.
Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
7 And the miser—his instruments [are] evil, He has counseled wicked schemes, To corrupt the poor with lying sayings, Even when the needy speaks justly.
Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
8 And the noble counseled noble things, And he rises up for noble things.
Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
9 Women, easy ones, rise, hear my voice, Daughters, confident ones, give ear [to] my saying,
I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
10 In days and a year You are troubled, O confident ones, For harvest has been consumed, The gathering does not come.
När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
11 Tremble, you women, you easy ones, Be troubled, you confident ones, Strip and make bare, with a girdle on the loins,
Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
12 They are lamenting for breasts, For fields of desire, for the fruitful vine.
Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
13 Over the ground of my people thorn [and] brier go up, Surely over all houses of joy of the exulting city,
över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14 The palace has been left, The multitude of the city forsaken, Fort and watchtower have been for dens for all time, A joy of wild donkeys—a pasture of herds;
Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --
15 Until the Spirit is emptied out on us from on high, And a wilderness has become a fruitful field, And the fruitful field is reckoned for a forest.
detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16 And judgment has dwelt in the wilderness, And righteousness remains in the fruitful field.
då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17 And a work of the righteousness has been peace, And a service of the righteousness—Keeping quiet and confidence for all time.
Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
18 And My people have dwelt in a peaceful habitation, And in steadfast dwelling places, And in quiet resting places.
Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19 And it has hailed in the going down of the forest, And the city is low in the valley.
Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20 Blessed [are] you sowing by all waters, Sending forth the foot of the ox and the donkey!
Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
