Isaiah 32
1 Behold, a king reigns for righteousness, As for princes, they rule for judgment.
Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;
2 And each has been as a hiding place [from] wind, And as a secret hiding place [from] inundation, As streams of waters in a dry place, As a shadow of a heavy rock in a weary land.
Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.
3 And the eyes of beholders are not dazzled, And the ears of hearers attend.
Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.
4 And the heart of those hurried understands to know, And the tongue of stammerers hurries to speak clearly.
Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.
5 A fool is no more called “noble,” And to a miser it is not said, “rich”;
En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.
6 For a fool speaks folly, And his heart does iniquity, to do profanity, And to speak error concerning YHWH, To empty the soul of the hungry, Indeed, he causes the thirsty to lack [their] drink.
Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.
7 And the miser—his instruments [are] evil, He has counseled wicked schemes, To corrupt the poor with lying sayings, Even when the needy speaks justly.
Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.
8 And the noble counseled noble things, And he rises up for noble things.
Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.
9 Women, easy ones, rise, hear my voice, Daughters, confident ones, give ear [to] my saying,
Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.
10 In days and a year You are troubled, O confident ones, For harvest has been consumed, The gathering does not come.
Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.
11 Tremble, you women, you easy ones, Be troubled, you confident ones, Strip and make bare, with a girdle on the loins,
Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.
12 They are lamenting for breasts, For fields of desire, for the fruitful vine.
Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.
13 Over the ground of my people thorn [and] brier go up, Surely over all houses of joy of the exulting city,
Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.
14 The palace has been left, The multitude of the city forsaken, Fort and watchtower have been for dens for all time, A joy of wild donkeys—a pasture of herds;
Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;
15 Until the Spirit is emptied out on us from on high, And a wilderness has become a fruitful field, And the fruitful field is reckoned for a forest.
Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;
16 And judgment has dwelt in the wilderness, And righteousness remains in the fruitful field.
Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;
17 And a work of the righteousness has been peace, And a service of the righteousness—Keeping quiet and confidence for all time.
Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;
18 And My people have dwelt in a peaceful habitation, And in steadfast dwelling places, And in quiet resting places.
Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.
19 And it has hailed in the going down of the forest, And the city is low in the valley.
Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre.
20 Blessed [are] you sowing by all waters, Sending forth the foot of the ox and the donkey!
Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.
