Hebrews 3

1 For this reason, holy brothers, partakers of a heavenly calling, consider the Apostle and Chief Priest of our profession, Christ Jesus,

Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Apostelen, och öfversta Presten, den vi bekännom, Christum Jesum;

2 being faithful to Him who appointed Him, as also Moses [was] in all His house.

Hvilken trogen är honom, som honom gjort hafver, såsom ock Moses, i allt hans hus;

3 For this One has been counted worthy of more glory than Moses, inasmuch as He who builds it has more honor than the house.

Så mycket större äro värd än Moses, som han hafver större äro, som huset byggde, än sjelfva huset.

4 For every house is built by someone, and He who built all things [is] God,

Ty hvart och ett hus bygges af någon; men Gud är den, som all ting gjort hafver.

5 and Moses [was] indeed steadfast in all His house, as an attendant, for a testimony of those things that were to be spoken—

Och Moses var trogen i allt hans hus, såsom en tjenare, de ting till vittnesbörd, som framdeles yppas skulle;

6 but Christ, as a Son over His house, whose house we are, if we hold fast the boldness and the rejoicing of the hope to the end.

Men Christus, såsom en Son, i sitt hus; hvilket hus vi ärom, om vi annars förtröstningen, och hoppsens berömmelse, intill ändan fast behålle.

7 For this reason, as the Holy Spirit says, “Today, if you may hear His voice—

Derföre, såsom den Helge Ande säger: I dag, om I fån höra hans röst,

8 you may not harden your hearts, as in the provocation, in the day of the temptation in the wilderness,

Så förhärder icke edor hjerta; såsom skedde i vredene på frestelsedagen, i öknene;

9 in which your fathers tempted Me; they proved Me, and saw My works [for] forty years;

Då edre fäder frestade mig; de bepröfvade, och sågo min verk, i fyratio år.

10 for this reason I was grieved with that generation and said, They always go astray in [their] heart, and these have not known My ways;

Derföre vardt jag vred på detta slägtet, och sade: Alltid fara de ville med hjertat; men de visste icke mina vägar;

11 so I swore in My anger, They will [not] enter into My rest.”

Så att jag ock svor i mine vrede: De skola icke komma uti mina rolighet.

12 Watch out, brothers, lest there will be in any of you an evil heart of unbelief in the falling away from the living God,

Ser till, käre bröder, att tilläfventyrs uti någon edra icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrå lefvandes Gud.

13 but exhort one another every day, while [it] is called “Today,” that none of you may be hardened by the deceitfulness of sin,

Utan förmaner eder sjelfva alla dagar, så länge det nämnes: I dag; att ingen ibland eder blifver förhärd, genom syndenes bedragelse.

14 for we have become partakers of the Christ, if we may hold fast the confidence [we had] at the beginning to the end,

Ty vi äre delaktige vordne af Christo; om vi annars trona, som vi begynt hafve, fast behålle intill ändan.

15 as it is said, “Today, if you may hear His voice, you may not harden your hearts, as in the provocation.”

Emedan det sägs: I dag, om I fån höra hans röst, så förhärder icke edor hjerta, såsom skedde i vredene.

16 For who [were those], having heard, [that] provoked, but not all those having come out of Egypt through Moses?

Ty somlige, som henne hörde, förtörnade honom; men icke alle, som farne voro utaf Egypten, genom Mosen.

17 But with whom was He grieved forty years? Was it not with those who sinned, whose carcasses fell in the wilderness?

Men hvilkom var han vred i fyratio år? Var han icke dem som syndat hade, hvilkas kroppar förföllo i öknene?

18 And to whom did He swear that they will not enter into His rest, except to those who did not believe?

Men hvilkom svor han då, att de icke skulle komma in i hans rolighet, utan dem otrognom?

19 And we see that they were not able to enter in because of unbelief.

Och vi sem, att de icke kunde ingå, för otrones skull.