Galatians 1
1 Paul, an apostle—not from men, nor through man, but through Jesus Christ, and God the Father, who raised Him out of the dead—
Paulus Apostel, icke af menniskor, icke heller genom mennisko; utan genom Jesum Christum, och Gud Fader, som honom uppväckt hafver ifrå de döda;
2 and all the brothers with me, to the assemblies of Galatia:
Och alle bröder, som när mig äro, de församlingar i Galatien.
3 Grace to you and peace from God the Father and our Lord Jesus Christ,
Nåd vare med eder, och frid af Gud Fader, och vårom Herra Jesu Christo;
4 who gave Himself for our sins, that He might deliver us out of the present evil age, according to the will of our God and Father, (aiōn g165)
Som sig sjelf för våra synder gifvit hafver, på det han skulle uttaga oss ifrå denna närvarande onda verld, efter Guds och vårs Faders vilja; (aiōn g165)
Hvilkom vare pris ifrån evighet till evighet. Amen. (aiōn g165)
6 I wonder that you are so quickly removed from Him who called you in the grace of Christ to another good news—
Mig förundrar, att I så snarliga låten eder afvända ifrå den, som eder kallat hafver uti Christi nåd, till ett annat Evangelium.
7 not that there is another, except there are certain who are troubling you, and wishing to pervert the good news of the Christ;
Ändock intet annat är; utan att någre äro de eder förvilla, och vilja förvända Christi Evangelium.
8 but even if we or a messenger out of Heaven may proclaim good news to you different from what we proclaimed to you—let him be accursed!
Men om ock vi, eller en Ängel af himmelen, annorlunda predikade Evangelium för eder, än vi eder predikat hafve, han vare förbannad.
9 As we have said before, and now say again: if anyone may proclaim to you good news different from what you received—let him be accursed!
Såsom vi nu sadom, så säge vi än en tid: Om någor vore den eder predikar Evangelium annorlunda, än I undfått hafven, han vare förbannad.
10 For do I now persuade men, or God? Or do I seek to please men? For if I yet pleased men—I should not be Christ’s servant.
Predikar jag nu menniskom eller Gudi till vilja? Eller söker jag täckas menniskom? Hade jag härtilldags velat täckas menniskom, så vore jag icke Christi tjenare.
11 And I make known to you, brothers, the good news that was proclaimed by me, that it is not according to man,
Men jag gör eder vetterligit, käre bröder, att det Evangelium, som är predikadt af mig, är icke menniskligit.
12 for neither did I receive it from man, nor was I taught [it], but through a revelation of Jesus Christ,
Ty jag hafver det icke fått af mennisko, icke heller lärt; utan genom Jesu Christi uppenbarelse.
13 for you heard of my behavior once in Judaism, that I was exceedingly persecuting the Assembly of God, and destroying it,
Ty I hafven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag öfvermåtton förföljde Guds församling, och förstörde henne;
14 and I was advancing in Judaism above many equals in age in my own race, being more abundantly zealous of my fathers’ deliverances,
Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöfver många mina likar i mitt slägte; och höll mig strängeliga vid fädernas stadgar.
15 and when God was well pleased—having separated me from the womb of my mother, and having called [me] through His grace—
Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill;
16 to reveal His Son in me, that I might proclaim Him as good news among the nations, I did not immediately confer with flesh and blood,
Att han ville uppenbara sin Son genom mig, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; straxt föll jag till, och befrågade mig intet derom med kött och blod;
17 nor did I go up to Jerusalem to those who were apostles before me, but I went away to Arabia, and again returned to Damascus;
Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig, utan for bort i Arabien, och kom åter till Damascum.
18 then, after three years I went up to Jerusalem to inquire about Peter, and remained with him fifteen days,
Sedan, efter tre år, kom jag igen till Jerusalem, till att se Petrum; och blef när honom i femton dagar.
19 and I did not see [any] other of the apostles, except James, the brother of the LORD.
Men af de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum, Herrans broder.
20 And the things that I write to you, behold, before God—I do not lie;
Men det jag skrifver eder, si, Gud vet, att jag icke ljuger.
21 then I came into the regions of Syria and of Cilicia,
Derefter kom jag in uti de land Syrien och Cilicien.
22 and was unknown by face to the assemblies of Judea, that [are] in Christ,
Men jag var okänd till ansigtet för de Christeliga församlingar i Judeen;
23 and they were only hearing that “he who is persecuting us then, now proclaims good news—the faith that he was then destroying”;
Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu trona, som han fordom förstörde.
24 and they were glorifying God in me.
Och de prisade Gud för mina skull.
