Exodus 1
1 And these [are] the names of the sons of Israel who are coming into Egypt; each man and his household have come with Jacob:
Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hvar och en kom der in med sitt hus:
2 Reuben, Simeon, Levi, and Judah,
Ruben, Simeon, Levi, Juda,
3 Issachar, Zebulun, and Benjamin,
Isaschar, Zebulon, BenJamin,
4 Dan, and Naphtali, Gad, and Asher.
Dan, Naphthali, Gad, Asser.
5 And all the persons coming out of the thigh of Jacob are seventy persons; as for Joseph, he was in Egypt.
Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne voro, voro sjutio. Men Joseph var tillförene uti Egypten.
6 And Joseph dies, and all his brothers, and all that generation;
Då nu Joseph död var, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefvat hade;
7 and the sons of Israel have been fruitful, and they teem, and multiply, and are very, very mighty, and the land is filled with them.
Växte Israels barn, och födde barn, och förökades, och vordo ganska månge, så att de uppfyllde landet.
8 And there rises a new king over Egypt, who has not known Joseph,
Då vardt en ny Konung öfver Egypten, hvilken intet visste af Joseph.
9 and he says to his people, “Behold, the people of the sons of Israel [are] more numerous and mighty than we.
Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket, och mera än vi.
10 Give help! Let us act wisely concerning it, lest it multiply, and it has come to pass, when war happens, that it has been joined, even it, to those hating us, and has fought against us, and has gone up out of the land.”
Nu väl, vi vilje listeliga förlägga dem, att de icke varda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifva sig till våra fiender, och strida emot oss, och draga utu landet.
11 And they set princes of tribute over it, so as to afflict it with their burdens, and it builds the store-cities of Pithom and Rameses for Pharaoh;
Och han satte öfver dem arbetsfogdar, som dem betvinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.
12 and as they afflict it, so it multiplies, and so it breaks forth, and they are distressed because of the sons of Israel;
Men ju mer de betungade folket, ju mer de förökades och förvidgade sig; derföre voro de Israels barnom hätske.
13 and the Egyptians cause the sons of Israel to serve with rigor,
Och de Egyptier tvingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;
14 and make their lives bitter in hard service, in clay, and in brick, and in every [kind] of service in the field; all their service in which they have served [is] with rigor.
Och gjorde deras lefverne bittert, med svårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.
15 And the king of Egypt speaks to the midwives, the Hebrewesses (of whom the name of the first [is] Shiphrah, and the name of the second Puah),
Och Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qvinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:
16 and says, “When you cause the Hebrew women to bear, and have looked on the children, if it [is] a son, then you have put him to death; and if it [is] a daughter, then she has lived.”
När I hjelpen de Ebreiska qvinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qvinnkön, så låter det lefva.
17 And the midwives fear God, and have not done as the king of Egypt has spoken to them, and they keep the boys alive;
Men jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefva.
18 and the king of Egypt calls for the midwives and says to them, “Why have you done this thing, and keep the boys alive?”
Då kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hvarföre gören I det, att I låten lefva barnen?
19 And the midwives say to Pharaoh, “Because the Hebrew women [are] not as the Egyptian women, for they [are] lively; before the midwife comes to them—they have borne!”
Jordgummorna svarade Pharao: De Ebreiska qvinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qvinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafva de födt.
20 And God does good to the midwives, and the people multiply, and are very mighty;
Derföre gjorde Gud väl emot jordgummorna; och folket förökades, och vardt ganska mycket.
21 and it comes to pass, because the midwives have feared God, that He makes households for them;
Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.
22 and Pharaoh lays a charge on all his people, saying, “Every son who is born—you cast him into the River, and every daughter you keep alive.”
Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt varder, kaster i älfvena, och allt qvinnkön låter lefva.
