Exodus 22

1 When a man steals an ox or sheep, and has slaughtered it or sold it, he repays [with] five of the herd for the ox, and four of the flock for the sheep.

Om någor stjäl en oxa eller ett får, och slagtar det, eller säljer, han skall igengifva fem oxar för en oxa, och fyra får för ett får.

2 If in the breaking through, the thief is found, and he has been struck and has died, there is no blood for him;

Om en tjuf beslagen varder, att han bryter sig in, och får hugg till döds; så skall ingen blodsrätt gå öfver dråparen.

3 if the sun has risen on him, blood [is] for him, he certainly repays; if he has nothing, then he has been sold for his theft;

Men är solen öfver honom uppgången, då skall man blodsrätten gå låta. En tjuf skall igen betala. Hafver han intet, så skall man sälja honom för hans tjufnad.

4 if the theft is certainly found alive in his hand, whether ox, or donkey, or sheep—he repays double.

Finner man tjufnaden när honom lefvande, det vare sig oxe, åsne eller får, så skall han gifva dubbelt igen.

5 When a man depastures a field or vineyard, and has sent out his beast, and it has pastured in the field of another, he repays [with] the best of his field, and the best of his vineyard.

Om någor gör skada på åker eller vingård, så att han låter sin boskap skada göra uti ens annars åker; han skall af det bästa i sin åker och vingård igen betala.

6 When fire goes forth and has found thorns, and a stack, or the standing grain, or the field has been consumed, he who causes the burning certainly repays.

Om en eld uppkommer, och fånger i törne, så att skylarne eller säden, som ännu står, eller åkren uppbränd varder; det skall han betala igen, som elden släppt hafver.

7 When a man gives silver or vessels to his neighbor to keep, and it has been stolen out of the man’s house; if the thief is found, he repays double.

Om någor får sinom nästa penningar, eller tyg till att gömma, och dem samma varder det stulet utu huset; finner man tjufven, då skall han gifva det tvefaldt igen.

8 If the thief is not found, then the master of the house has been brought near to God [to see] whether he has not put forth his hand against the work of his neighbor.

Finner man icke tjufven, så skall man hafva husvärden fram för gudarna; om han icke hafver kommit sina hand vid sins nästas ting.

9 For every matter of transgression, for ox, for donkey, for sheep, for raiment, for any lost thing of which it is said that it is his, the matter of them both comes to God; he whom God condemns repays double to his neighbor.

Och om en den andra skyller för någon orätt, vare sig om oxa, eller åsna, eller får, eller kläder, eller hvad som helst bortkommet är, då skall begges deras sak komma inför gudarna; hvilken gudarne fördöma, han skall betala sinom nästa dubbelt igen.

10 When a man gives to his neighbor a donkey, or ox, or sheep, or any beast to keep, and it has died, or has been hurt, or taken captive, [with] none seeing—

Om någor sätter neder när sin nästa, åsna, eller oxa, eller får, eller hvad boskap det kan vara, och det dör, eller eljest får skada, eller varder honom bortdrifvet, så att ingen ser det;

11 an oath of YHWH is between them both, that he has not put forth his hand against the work of his neighbor, and its owner has accepted, and he does not repay;

Så skall det komma till en ed dem emellan vid Herran, att han icke hafver låtit komma sina hand vid hans nästas ting. Och äganden skall den anamma, att hin icke skall gifvat igen.

12 but if it is certainly stolen from him, he repays to its owner;

Om en tjuf stjäl honom det ifrå, skall han då betala det ägandenom igen.

13 if it is certainly torn, he brings it in [as] a witness; he does not repay the torn thing.

Varder det rifvet, skall han hafva fram vittne deruppå, och så intet igengifva.

14 And when a man asks for [anything] from his neighbor, and it has been hurt or has died—its owner not being with it—he certainly repays;

Om någor lånar af sin nästa, och det varder förderfvadt, eller dör, så att dess herre der icke när är, då skall han gifva det igen.

15 if its owner [is] with it, he does not repay—if it [is] a hired thing, it has come for its hire.

Är dess herre der när, då skall han icke gifva det igen; medan han det för sina penningar lejt hafver.

16 And when a man entices a virgin who [is] not betrothed, and has lain with her, he certainly endows her to himself for a wife;

Om någor lockar ena jungfru, den ännu icke förlofvad är, och lägrar henne; han skall gifva henne hennes morgongåfvor, och hafva henne till hustru.

17 if her father utterly refuses to give her to him, he weighs out money according to the dowry of virgins.

Om hennes fader försön honom henne, skall han då utgifva penningar, så mycket som jungfruers morgongåfvor tillhörer.

18 You do not keep a witch alive.

En trollkona skall du icke låta lefva.

19 Whoever lies with a beast is certainly put to death.

Den som hafver värdskap med någon boskap, han skall döden dö.

20 He who is sacrificing to a god, except to YHWH alone, is devoted.

Den som offrar gudom, utan Herranom allena, han vare förbannad.

21 And you do not oppress a sojourner, nor crush him, for you have been sojourners in the land of Egypt.

Främlingar skall du icke beröfva eller undertrycka; förty I hafven ock varit främlingar i Egypti lande.

22 You do not afflict any widow or orphan;

I skolen ingen enko och faderlös barn bedröfva.

23 if you really afflict him, surely if he cries to Me at all, I certainly hear his cry;

Bedröfvar du dem, så varda de ropande till mig, och jag skall höra deras rop;

24 and My anger has burned, and I have slain you by the sword, and your wives have been widows, and your sons orphans.

Och min vrede skall förgrymma sig, så att jag dräper eder med svärd, och edra hustrur skola varda enkor, och edor barn faderlös.

25 If you lend money [to] My poor people [who are] with you, you are not as a usurer to him; you do not lay usury on him;

När du lånar mino folke penningar, det fattigt är när dig, skall du icke hafva dig så med honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifva.

26 if you take the garment of your neighbor in pledge at all, you return it to him during the going in of the sun:

När du tager en klädnad till pant af din nästa, skall du få honom det igen, förra än solen går ned.

27 for it is his only covering, it [is] his garment for his skin; wherein does he lie down? And it has come to pass, when he cries to Me, that I have heard, for I [am] gracious.

Förty hans klädnad är hans huds endesta öfvertäckelse, der han uti sofver. Ropar han till mig, så vill jag höra honom; ty jag är barmhertig.

28 You do not revile God, and you do not curse a prince among your people.

Gudarna skall du icke banna, och den öfversta i ditt folk skall du icke lasta.

29 You do not delay your fullness and your liquids; you give the firstborn of your sons to Me;

Din fyllelse och tårar skall du icke fördröja. Din första son skall du gifva mig.

30 so you do to your ox [and] to your sheep; it is with its mother [for] seven days, on the eighth day you give it to Me.

Så skall du ock göra med dinom oxa och får; i sju dagar låt det blifva när sine moder; på åttonde dagenom skall du gifva mig det.

31 And you are holy men to Me, and you do not eat flesh torn in the field, you cast it to a dog.

I skolen vara ett heligt folk för mig; derföre skolen I intet kött äta, det som på markene af djurom rifvet är, utan kasta det för hundarna.