Esther 6
1 On that night the sleep of the king has fled away, and he commands to bring in the scroll of memorials of the chronicles, and they are read before the king,
Uti den samma nattene kunde Konungen intet sofva, och lät hemta Chrönicor och Historier; och de vordo läsna för Konungenom.
2 and it is found written that Mordecai had declared concerning Bigthana and Teresh, two of the eunuchs of the king, of the keepers of the threshold, who sought to put forth a hand on King Ahasuerus.
Då råkade man der uppå, der skrifvet var, huru Mardechai hade gjort förvaring, att de två Konungens kamererare, Bigthan och Theres, som vaktade vid dörrena, hade i sinnet slå uppå Konungen Ahasveros.
3 And the king says, “What honor and greatness has been done to Mordecai for this?” And the servants of the king, his ministers, say, “Nothing has been done with him.”
Och Konungen sade: Hvad hafve vi gjort Mardechai till äro och lön derföre? Då sade Konungens svenner, som honom tjente; Honom är intet skedt.
4 And the king says, “Who [is] in the court?” And Haman has come into the outer court of the house of the king, to say to the king to hang Mordecai on the tree that he had prepared for him.
Och Konungen sade: Ho är der i gårdenom? Ty Haman var kommen i gården, utanför Konungshuset, att han skulle säga Konungenom om Mardechai, att han måtte hänga i galganom, som han honom tillredt hade.
5 And the servants of the king say to him, “Behold, Haman is standing in the court”; and the king says, “Let him come in.”
Och Konungens svenner sade till honom: Si, Haman står ute på gårdenom. Konungen sade: Låt honom komma in.
6 And Haman comes in, and the king says to him, “What should [I] do with the man in whose honor the king has delighted?” And Haman says in his heart, “To whom does the king delight to do honor more than myself?”
Då Haman kom in, sade Konungen till honom: Hvad skall man göra dem manne, som Konungen gerna ära vill? Men Haman tänkte i sitt hjerta: Hvem skulle Konungen gerna vilja göra äro, utan mig?
7 And Haman says to the king, “The man in whose honor the king has delighted,
Och Haman sade till Konungen: Den man, som Konungen gerna vill ära,
8 let them bring in royal clothing that the king has put on himself, and a horse on which the king has ridden, and that the royal crown be put on his head,
Honom skall man hafva fram, och kläda uppå honom Konungslig kläder, de Konungen plägar draga, och den häst, som Konungen plägar uppå rida, och att man sätter en Konungslig krono på hans hufvud;
9 and to give the clothing and the horse into the hand of a man of the heads of the king, the chiefs, and they have clothed the man in whose honor the king has delighted, and caused him to ride on the horse in a broad place of the city, and called before him: Thus it is done to the man in whose honor the king has delighted.”
Och man må få den klädningen och hästen uti en Konungens Förstas hand, att han ikläder den man, som Konungen gerna ära vill, och förer honom på hästenom öfver stadsgatorna, och låter ropa framför honom: Så skall man göra dem, som Konungen gerna ära vill.
10 And the king says to Haman, “Hurry, take the clothing and the horse, as you have spoken, and do so to Mordecai the Jew, who is sitting in the gate of the king; there does not fall a thing of all that you have spoken.”
Konungen sade till Haman: Skynda dig, och tag klädningen och hästen, såsom du sagt hafver, och gör alltså med dem Judanom Mardechai, som för Konungens dörr sitter; och låt intet fattas af allt det du sagt hafver.
11 And Haman takes the clothing, and the horse, and clothed Mordecai, and causes him to ride in a broad place of the city, and calls before him, “Thus it is done to the man in whose glory the king has delighted.”
Så tog Haman klädningen och hästen, och klädde på Mardechai, och förde honom på stadsgatone, och ropade framför honom: Så skall man göra dem manne, som Konungen gerna ära vill.
12 And Mordecai turns back to the gate of the king, and Haman has been hurried to his house mourning, and with covered head,
Och Mardechai kom igen inför Konungens dörr; men Haman skyndade sig hem, och sörjde med skyldt hufvud;
13 and Haman recounts to his wife Zeresh, and to all his friends, all that has met him, and his wise men and his wife Zeresh say to him, “If Mordecai [is] of the seed of the Jews, before whom you have begun to fall, you are not able for him, but certainly fall before him.”
Och förtäljde sine hustru Seres, och allom sinom vännom, allt det honom händt hade. Då sade till honom hans vise, och hans hustru Seres: Är Mardechai af Juda säd, för hvilkom du hafver begynt att falla, så hafver du ingen magt med honom, utan du måste falla för honom.
14 They are yet speaking with him, and eunuchs of the king have come, and hurry to bring in Haman to the banquet that Esther has made.
Vid de ännu med honom talade, kommo Konungens kamererare dertill, och hastade på Haman, till att komma till måltidena, som Esther tillredt hade.
