Ephesians 4
1 I, the prisoner of the LORD, then call on you to walk worthily of the calling with which you were called,
Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;
2 with all lowliness and meekness, with long-suffering, bearing with one another in love,
Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;
3 being diligent to keep the unity of the Spirit in the bond of peace;
Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;
4 one body and one Spirit, according as you were also called in one hope of your calling;
En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;
5 one Lord, one faith, one immersion,
En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;
6 one God and Father of all, who [is] over all, and through all, and in you all,
Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.
7 and to each one of you was given grace, according to the measure of the gift of Christ,
Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.
8 for this reason, it says, “Having gone up on high He led captive captivity, and gave gifts to men.”
Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.
9 And that, He went up, what is it except that He also went down first into the lower parts of the earth?
Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?
10 He who went down is the same who also went up far above all the heavens, that He may fill all things—
Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.
11 and He gave some [as] apostles, and some [as] prophets, and some [as] proclaimers of good news, and some [as] shepherds and teachers,
Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;
12 to the perfecting of the holy ones, for a work of ministry, for a building up of the body of the Christ,
Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:
13 until we may all come to the unity of faith and of the recognition of the Son of God, to a perfect man, to a measure of stature of the fullness of the Christ,
Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;
14 that we may no longer be children, being tossed by waves and being carried around by every wind of the teaching, in the cunning of men, in craftiness, to the scheming of leading astray,
På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda lärdomsväder, genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.
15 and [speaking] truth in love, we may increase to Him [in] all things, who is the head—the Christ;
Men varom rättsinnige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som hufvudet är, Christus;
16 from whom the whole body, being fitly joined together and united, through the supply of every joint, according to the working in the measure of each single part, the increase of the body makes for the building up of itself in love.
Af hvilkom hele kroppen tillhopafogas, och en lem hänger intill den andra genom all ledamöten, der den ene tjenar dem andra, efter det verk som hvar lem hafver i sitt mått, och gör att kroppen växer sig sjelf till förbättring, genom kärleken.
17 This, then, I say, and I testify in the LORD: you are no longer to walk, as also the other nations walk, in the vanity of their mind,
Så säger jag nu, och betygar det i Herranom, att I icke mer vandren såsom de andre Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet;
18 being darkened in the understanding, being alienated from the life of God, because of the ignorance that is in them, because of the hardness of their heart,
Hvilkas förstånd förmörkradt är, och de bortkomne ifrå det lif som af Gudi är, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjertas blindhet;
19 who, having ceased to feel, gave themselves up to the licentiousness, for the working of all uncleanness in greediness;
Hvilke, sedan de vordo förstockade, gåfvo de sig sjelfva uti otukt, till att bedrifva all orenlighet, samt med girighet.
20 and you did not so learn the Christ,
Men I hafven icke så lärt Christum;
21 if [it] so be [that] you heard Him, and were taught in Him, as truth is in Jesus;
Om I annars honom hört hafven, och uti honom lärde ären, huru ett rättsinnigt väsende är i Jesu.
22 concerning the former behavior you are to put off the old man, that is corrupt according to the desires of the deceit,
Så lägger nu bort ifrån eder den gamla menniskan, der I förra med umgingen, hvilken genom lustar i villfarelse sig förderfvar;
23 and to be renewed in the spirit of your mind,
Och förnyer eder i edar sinnes anda;
24 and to put on the new man, which, according to God, was created in righteousness and kindness of the truth.
Och ikläder eder den nya menniskona, den efter Gud skapad är, i sannskyldiga rättfärdighet och helighet.
25 For this reason, putting away the lying, each speak truth with his neighbor, because we are members of one another;
Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.
26 be angry and do not sin; do not let the sun go down on your wrath,
Vredgens och synder icke; låter icke solena gå ned öfver edra vrede.
27 neither give place to the Devil;
Gifver ock icke lastarenom rum.
28 whoever is stealing let him no longer steal, but rather let him labor, working the thing that is good with the hands, that he may have to impart to him having need.
Den der stulit hafver, han stjäle icke mer; utan heldre arbete med sina händer det godt är; på det han något skall hafva dela med den som nödtorftig är.
29 Let no corrupt word go forth out of your mouth, but what is good to the necessary building up, that it may give grace to the hearers;
Intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun; utan det nyttigt är till förbättring, der det behöfves; att det må dem, som det höra, till tacka vara.
30 and do not make the Holy Spirit of God sorrowful, in which you were sealed to [the] day of redemption.
Och bedröfver icke Guds Helga Anda, der I med beseglade ären till förlossningenes dag.
31 Let all bitterness, and wrath, and anger, and clamor, and slander, be put away from you, with all malice,
All bitterhet och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, samt med alla ondsko.
32 and become kind to one another, tender-hearted, forgiving one another, according as God also forgave you in Christ.
Men varer inbördes till hvarannan vänlige, godhjertige; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum hafver förlåtit eder.
