Ecclesiastes 7
1 Better [is] a name than good perfume, And the day of death than the day of birth.
Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 Better to go to a house of mourning, Than to go to a house of banqueting, For that is the end of all men, And the living lays [it] to his heart.
Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Better [is] sorrow than laughter, For by the sadness of the face the heart becomes better.
Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 The heart of the wise [is] in a house of mourning, And the heart of fools in a house of mirth.
De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 Better to hear a rebuke of a wise man, Than [for] a man to hear a song of fools,
Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 For as the noise of thorns under the pot, So [is] the laughter of a fool, even this [is] vanity.
Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 Surely oppression makes the wise mad, And a gift destroys the heart.
En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Better [is] the latter end of a thing than its beginning, Better [is] the patient of spirit, than the haughty of spirit.
Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Do not be hasty in your spirit to be angry, For anger in the bosom of fools rests.
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Do not say, “What was it, That the former days were better than these?” For you have not asked wisely of this.
Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 Wisdom [is] good with an inheritance, And an advantage [it is] to those beholding the sun.
Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 For wisdom [is] a defense, money [is] a defense, And the advantage of the knowledge of wisdom [is], She revives her possessors.
Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 See the work of God, For who is able to make straight that which He made crooked?
Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 In a day of prosperity be in gladness, And in a day of calamity consider: God has also made this alongside of that, To the intent that man does not find anything after him.
I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 The whole I have considered in the days of my vanity. There is a righteous one perishing in his righteousness, and there is a wrongdoer prolonging [himself] in his wrong.
Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Do not be over-righteous, nor show yourself too wise, why are you desolate?
Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Do not do much wrong, neither be a fool, why do you die within your time?
Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 [It is] good that you lay hold on this, and also, do not withdraw your hand from that, for whoever is fearing God goes out with them all.
Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 The wisdom gives strength to a wise man, more than wealth the rulers who have been in a city.
Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 Because there is not a righteous man on earth that does good and does not sin.
Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 Also to all the words that they speak do not give your heart, that you do not hear your servant reviling you.
Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 For many times also has your heart known that you yourself have also reviled others.
Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 All this I have tried by wisdom; I have said, “I am wise,” and it [is] far from me.
Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 Far off [is] that which has been, and deep, deep, who finds it?
Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 I have turned around, also my heart, to know and to search, and to seek out wisdom, and reason, and to know the wrong of folly, and the madness of foolishness.
Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 And I am finding more bitter than death, the woman whose heart [is] nets and snares, her hands [are] bands; the good before God escapes from her, but the sinner is captured by her.
Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 See, this I have found, said the Preacher, one to one, to find out the reason
Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 (that still my soul had sought, and I had not found), One man, a teacher, I have found, and a woman among all these I have not found.
Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
29 See, this alone I have found, that God made man upright, and they have sought out many inventions.
Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
