Ecclesiastes 4
1 And I have turned, and I see all the oppressions that are done under the sun, and behold, the tear of the oppressed, and they have no comforter; and at the hand of their oppressors [is] power, and they have no comforter.
Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.
2 And I am praising the dead who have already died above the living who are yet alive.
Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;
3 And better than both of them [is] he who has not yet been, in that he has not seen the evil work that has been done under the sun.
Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.
4 And I have seen all the labor, and all the benefit of the work, because for it a man is the envy of his neighbor. Even this [is] vanity and distress of spirit.
Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
5 The fool is clasping his hands, and eating his own flesh:
Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.
6 “Better [is] a handful [with] quietness, than two handfuls [with] labor and distress of spirit.”
Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.
7 And I have turned, and I see a vain thing under the sun:
Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:
8 There is one, and there is not a second; even son or brother he has not, and there is no end to all his labor! His eye also is not satisfied with riches, and [he does not say], “For whom am I laboring and bereaving my soul of good?” This also is vanity, it is a sad travail.
mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.
9 The two [are] better than the one, in that they have a good reward by their labor.
Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.
10 For if they fall, the one raises up his companion, but woe to the one who falls and there is not a second to raise him up!
Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.
11 Also, if two lie down, then they have heat, but how has one heat?
Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?
12 And if the one strengthens himself, the two stand against him; and the threefold cord is not quickly broken.
Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.
13 Better is a poor and wise youth than an old and foolish king, who has not known to be warned anymore.
Bättre än en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.
14 For from a house of prisoners he has come out to reign, for even in his own kingdom he has been poor.
Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde, fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.
15 I have seen all the living, who are walking under the sun, with the second youth who stands in his place;
Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;
16 there is no end to all the people, to all who were before them; also, the latter do not rejoice in him. Surely this also is vanity and distress of spirit.
det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. Bevara din fot, när du går till Guds hus; att komma dit för att höra är bättre än något slaktoffer som dårarna frambära; ty de äro oförståndiga och göra så vad ont är.
