Ecclesiastes 4
1 And I have turned, and I see all the oppressions that are done under the sun, and behold, the tear of the oppressed, and they have no comforter; and at the hand of their oppressors [is] power, and they have no comforter.
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 And I am praising the dead who have already died above the living who are yet alive.
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 And better than both of them [is] he who has not yet been, in that he has not seen the evil work that has been done under the sun.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 And I have seen all the labor, and all the benefit of the work, because for it a man is the envy of his neighbor. Even this [is] vanity and distress of spirit.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 The fool is clasping his hands, and eating his own flesh:
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 “Better [is] a handful [with] quietness, than two handfuls [with] labor and distress of spirit.”
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 And I have turned, and I see a vain thing under the sun:
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 There is one, and there is not a second; even son or brother he has not, and there is no end to all his labor! His eye also is not satisfied with riches, and [he does not say], “For whom am I laboring and bereaving my soul of good?” This also is vanity, it is a sad travail.
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 The two [are] better than the one, in that they have a good reward by their labor.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 For if they fall, the one raises up his companion, but woe to the one who falls and there is not a second to raise him up!
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 Also, if two lie down, then they have heat, but how has one heat?
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 And if the one strengthens himself, the two stand against him; and the threefold cord is not quickly broken.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 Better is a poor and wise youth than an old and foolish king, who has not known to be warned anymore.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 For from a house of prisoners he has come out to reign, for even in his own kingdom he has been poor.
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I have seen all the living, who are walking under the sun, with the second youth who stands in his place;
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 there is no end to all the people, to all who were before them; also, the latter do not rejoice in him. Surely this also is vanity and distress of spirit.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
