Daniel 6
1 It has been good before Darius, and he has established over the kingdom satraps—one hundred and twenty—that they may be throughout the whole kingdom,
Och Darios syntes godt vara, att han skulle sätta öfver hela riket tjugu och hundrade landshöfdingar.
2 and three presidents higher than they, of whom Daniel [is] first, that these satraps may give to them an account, and the king have no loss.
Öfver dessa satte han tre Förstar; den ene var Daniel, hvilkom de landshöfdingar skulle räkenskap göra, att Konungen dess mindre bekymmer hafva skulle.
3 Then this Daniel has been overseer over the presidents and satraps, because that an excellent spirit [is] in him, and the king has thought to establish him over the whole kingdom.
Men Daniel gick alla de Förstar och landshöfdingar vidt öfver; ty en hög ande var i honom; derföre tänkte Konungen att sätta honom öfver hela riket.
4 Then the presidents and satraps have been seeking to find a cause of complaint against Daniel concerning the kingdom, and any cause of complaint and corruption they are not able to find, because that he [is] faithful, and any error and corruption have not been found in him.
Fördenskull foro de Förstar och landshöfdingar derefter, huru de kunde finna en sak med Daniel, den emot riket vore; men de kunde ingen sak eller missgerning finna; ty han var trogen, så att man ingen skuld eller ogerning med honom finna kunde.
5 Then these men are saying, “We do not find against this Daniel any cause of complaint, except we have found [it] against him in the Law of his God.”
Då sade männerne: Vi finne ingen sak med Daniel, utan om hans Gudstjenst.
6 Then these presidents and satraps have assembled near the king, and thus they are saying to him: “O King Darius, live for all ages!
Då kommo de Förstar och landshöfdingar tillhopa inför Konungen, och sade till honom alltså: Herre Konung, Darios, Gud unne dig länge lefva.
7 Taken counsel have all the presidents of the kingdom, the prefects, and the satraps, the counselors, and the governors, to establish a royal statute, and to strengthen an interdict, that any who seeks a petition from any god and man until thirty days, except of you, O king, is cast into a den of lions.
De Förstar i rikena, herrarna, landshöfdingarna, Rådet och ämbetsmännerna, hafva alle betänkt, att man skall låta utgå en Konungslig befallning, och ett strängt påbud, att ho som helst i tretio dagar någon ting vill bedja af någon Gud eller mennisko, utan af dig, Konung allena, han skall varda kastad för lejon uti gropena.
8 Now, O king, you establish the interdict, and sign the writing, that it is not to be changed, as a law of Media and Persia, that does not pass away.”
Derföre, o Konung, måste du detta budet stadfästa, och underskrifva dig; på det att det icke skall omvändt varda, efter de Meders och Persers rätt, det ingen öfverträda djerfves.
9 Therefore King Darius has signed the writing and interdict.
Alltså underskref sig Konungen Darios.
10 And Daniel, when he has known that the writing is signed, has gone up to his house, and the window being opened for him, in his upper chamber, toward Jerusalem, three times in a day he is kneeling on his knees, and praying, and confessing before his God, because that he was doing [it] before this.
Som nu Daniel förnam, att sådant bud underskrifvet var, gick han upp i sitt hus; och han hade i sino sommarhuse öppna fenster emot Jerusalem; der föll han tre resor om dagen på sin knä, bad, lofvade och tackade sin Gud, såsom han tillförene plägade göra.
11 Then these men have assembled, and found Daniel praying and pleading grace before his God;
Då kommo desse männerna hopetals, och funno Daniel bedjandes och åkallandes inför sin Gud.
12 then they have come near, indeed, they are saying before the king concerning the king’s interdict: “Have you not signed an interdict, that any man who seeks from any god and man until thirty days, except of you, O king, is cast into a den of lions?” The king has answered and said, “The thing [is] certain as a law of Media and Persia, that does not pass away.”
Så gingo de fram, och talade med Konungen om det Konungsliga budet: Herre Konung, hafver du icke underskrifvit ett bud, att ho som helst i tretio dagar något både af någon gud, eller af någon mennisko, utan af dig Konungenom allena, han skulle kastas för lejon i gropena? Konungen svarade, och sade: Det är sant, och de Meders och Persers rätt skall ingen öfverträda.
13 Then they have answered, indeed, they are saying before the king, that, “Daniel, who [is] of the sons of the expulsion of Judah, has not placed on you, O king, [any] regard, nor on the interdict that you have signed, and three times in a day he is seeking his petition.”
De svarade, och sade för Konungen: Daniel, en af Juda fångar, aktar hvarken dig, o Konung, eller ditt bud, som du underskrifvit hafver; ty han beder tre resor om dagen.
14 Then the king, when he has heard the matter, is greatly displeased at himself, and on Daniel he has set the heart to deliver him, and until the going up of the sun he was arranging to deliver him.
Då Konungen detta hörde, vardt han fast bedröfvad, och vinnlade sig storliga, att han måtte fria Daniel; och arbetade derom intill solen nedergick, att han måtte hjelpa honom.
15 Then these men have assembled near the king, and are saying to the king, “Know, O king, that the law of Media and Persia [is] that any interdict and statute that the king establishes is not to be changed.”
Men männerne kommo samman till Konungen, och sade till honom: Du vetst, herre Konung, att de Meders och Persers rätt är, att all bud och befallningar, som Konungen beslutit hafver, skola oförvandlade blifva.
16 Then the king has spoken, and they have brought Daniel, and have cast [him] into a den of lions. The king has answered and said to Daniel, “Your God, whom you are serving continually, delivers you Himself.”
Då befallde Konungen, att man skulle hafva Daniel fram, och de kastade honom för lejonen i gropena; men Konungen sade till Daniel: Din Gud, den du utan återvändo tjenar, han hjelpe dig.
17 And a stone has been brought and placed at the mouth of the den, and the king has sealed it with his signet, and with the signet of his great men, that the purpose is not changed concerning Daniel.
Och de båro en sten fram, den lade de på locket af gropene; honom förseglade Konungen med sin egen ring, och med sina väldigas ring, på det att ingen skulle eljest något bruka på Daniel.
18 Then the king has gone to his palace, and he has passed the night fasting, and dahavan have not been brought up before him, and his sleep has fled [from] off him.
Och Konungen gick sin väg på sina borg, och åt intet, och lät ingen mat för sig bära, och kunde ej heller sofva.
19 Then the king rises in the early morning, at the light, and he has gone in haste to the den of lions;
Om morgonen bittida, då det dagades, stod Konungen upp, och gick med hast till gropena, der lejonen uti voro.
20 and at his coming near to the den, to Daniel, with a grieved voice, he cries. The king has answered and said to Daniel, “O Daniel, servant of the living God, your God, whom you are serving continually, is He able to deliver you from the lions?”
Och som han kom till gropena, ropade han till Daniel med sorgeliga röst; och Konungen sade till Daniel: Daniel, du lefvandes Guds tjenare, hafver ock din Gud, den du utan återvändo tjenar, förmått frälsa dig för lejonen?
21 Then Daniel has spoken with the king: “O king, live for all ages:
Då talade Daniel med Konungen: Herre Konung, Gud unne dig länge lefva!
22 my God has sent His messenger, and has shut the lions’ mouths, and they have not injured me: because that before Him purity has been found in me; and also before you, O king, injury I have not done.”
Min Gud hafver sändt sin Ängel, hvilken lejonens mun tillhållit hafver, att de hafva ingen skada gjort mig; ty för honom är jag oskyldig funnen: Så hafver jag ej heller något gjort emot dig, Herre Konung.
23 Then was the king very glad for him, and he has commanded Daniel to be taken up out of the den, and Daniel has been taken up out of the den, and no injury has been found in him, because he has believed in his God.
Då vardt Konungen ganska glad, och lät taga Daniel utu gropene; och de togo Daniel utu gropene, och man fann platt ingen skada gjord vara uppå honom; ty han hade trott sinom Gud.
24 And the king has spoken, and they have brought those men who had accused Daniel, and to the den of lions they have cast them, they, their sons, and their wives; and they have not come to the lower part of the den until the lions have power over them, and all their bones they have broken small.
Då lät Konungen komma fram de män, som Daniel beklagat hade, och kasta dem inför lejonen i gropena, samt med deras barn och hustrur; och förr än de kommo ned till bottnen, fingo lejonen dem fatt, förkrossade ock alla deras ben.
25 Then Darius the king has written to all the peoples, nations, and languages, who are dwelling in all the land: “Your peace be great!
Sedan lät Konungen Darios skrifva till all land, och folk, och tungomål: Gud gifve eder mycken frid!
26 From before me a decree is made, that in every dominion of my kingdom they are trembling and fearing before the God of Daniel, for He [is] the living God, and abiding for all ages, and His kingdom that which [is] not destroyed, and His dominion [is] to the end.
Detta är min befallning, att uti allt mins rikes herradöme skall man frukta och rädas Daniels Gud; ty han är den lefvande Gud, som blifver evinnerliga, och hans rike är oförgängeligit, och hans herradöme hafver ingen ända.
27 A deliverer, and rescuer, and doer of signs and wonders in the heavens and in earth [is] He who has delivered Daniel from the paw of the lions.”
Han är en frälsare och nödhjelpare, och han gör tecken och under, både i himmelen och på jordene; han hafver frälst Daniel ifrå lejonen.
28 And this Daniel has prospered in the reign of Darius, and in the reign of Cyrus the Persian.
Och Daniel var väldig i Darios rike, och desslikes i Cores, den Persens, rike.
