Acts 9
1 And Saul, yet breathing of threatening and slaughter to the disciples of the LORD, having gone to the chief priest,
Men Saulus hade ännu i sinnet trug och slag emot Herrans Lärjungar; och gick till öfversta Presten;
2 asked from him letters to Damascus, to the synagogues, that if he may find any being of The Way, both men and women, he may bring them bound to Jerusalem.
Och han beddes af honom bref till de Synagogor i Damasco, att hvem han finna kunde af denna vägen, män eller qvinnor, dem skulle han föra bundna till Jerusalem.
3 And in the going, he came near to Damascus, and suddenly there shone around him a light from Heaven,
Och vid han var i vägen, och nalkades intill Damascum, då kringsken honom hasteliga ett sken af himmelen.
4 and having fallen on the earth, he heard a voice saying to him, “Saul, Saul, why do you persecute Me?”
Och han föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till sig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?
5 And he said, “Who are You, Lord?” And the LORD said, “I am Jesus whom you persecute; [[hard for you to kick at the goads”;
Då sade han: Ho äst du, Herre? Sade Herren: Jag är Jesus, den du förföljer; dig är svårt att spjerna emot udden.
6 trembling also, and astonished, he said, “Lord, what do You wish me to do?” And the LORD [said] to him, ]] “Arise, and enter into the city, and it will be told [to] you what you must do.”
Då skalf han, och bäfvade, och sade: Herre, hvad vill du jag skall göra? Sade Herren till honom: Statt upp, och gack in i staden, och der skall dig varda sagdt, hvad du göra skall.
7 And the men who are journeying with him stood speechless, indeed hearing the voice but seeing no one,
Och de män, som voro i sällskap med honom, stodo förskräckte, hörandes väl röstena, och dock likväl sågo de ingen.
8 and Saul arose from the earth, and his eyes having been opened, he beheld no one, and leading him by the hand they brought him to Damascus,
Då stod Saulus upp af jordene, och upplät sin ögon, och kunde dock ingen se; utan de togo honom vid handena, och ledde honom in i Damascum.
9 and he was three days without seeing, and he neither ate nor drank.
Och han var i tre dagar, så att han såg intet, och intet åt, ej heller drack.
10 And there was a certain disciple in Damascus, by name Ananias, and the LORD said to him in a vision, “Ananias”; and he said, “Behold me, Lord”;
Så var uti Damasco en Lärjunge, benämnd Ananias; till honom sade Herren uti en syn: Anania. Och han sade: Herre, här är jag.
11 and the LORD [says] to him, “Having risen, go on to the street that is called Straight, and seek in the house of Judas, [one] by name Saul of Tarsus, for behold, he prays,
Och Herren sade till honom: Statt upp, och gack in på den gaton, som kallas den Rätta, och sök uti Juda hus en som heter Saulus, af Tarsen; ty si, han beder.
12 and he saw in a vision a man, by name Ananias, coming in, and putting a hand on him, that he may see again.”
Och han hafver sett i synen en man, som heter Ananias, inkomma, och lägga handena på sig, att han skulle få sin syn igen.
13 And Ananias answered, “LORD, I have heard from many about this man, how many evils he did to Your holy ones in Jerusalem,
Då svarade Ananias: Herre, jag hafver hört af mångom om denna mannen, huru mycket ondt han gjort hafver dinom heligom uti Jerusalem;
14 and here he has authority from the chief priests, to bind all those calling on Your Name.”
Och här hafver han nu magt af de öfversta Presterna, till att binda alla de som åkalla ditt Namn.
15 And the LORD said to him, “Go, because this one is a chosen vessel to Me, to carry My Name before nations and kings—also the sons of Israel;
Då sade Herren till honom: Gack; ty han är mig ett utkoradt redskap, att han skall bära mitt Namn inför Hedningar, och för Konungar, och för Israels barn.
16 for I will show him how many things he must suffer for My Name.”
Och jag skall visa honom, huru mycket han lida skall för mitt Namns skull.
17 And Ananias went away, and entered into the house, and having put on him [his] hands, said, “Saul, brother, the LORD has sent me—Jesus who appeared to you in the way in which you were coming—that you may see again, and may be filled with the Holy Spirit.”
Och Ananias gick åstad, och kom i huset, lade händer på honom, och sade: Saul, käre broder, Herren hafver sändt mig, Jesus, som syntes dig i vägen som du kom, att du skall få din syn igen, och uppfyllas med dem Helga Anda.
18 And immediately there fell from his eyes as it were scales, he also saw again instantly, and having risen, was immersed,
Och straxt föllo af hans ögon såsom fjäll, och han fick sin syn, och stod upp, och lät döpa sig;
19 and having received nourishment, was strengthened, and Saul was with the disciples in Damascus certain days,
Och tog mat till sig, och förstärkte sig. Och var Saulus med de Lärjungar, som i Damasco voro, i några dagar.
20 and immediately he was preaching the Christ in the synagogues, that He is the Son of God.
Och straxt begynte han i Synagogorna predika Christum, att han var Guds Son.
21 And all those hearing were amazed and said, “Is this not he who laid waste in Jerusalem those calling on this Name, and here to this intent had come, that he might bring them bound to the chief priests?”
Och förundrade sig alle, som honom hörde, och sade: Är icke denne, som i Jerusalem förstörde alla de som åkalla detta Namnet; och hit är kommen deruppå, att han skulle föra dem bundna till öfversta Presterna?
22 And Saul was still more strengthened, and he was confounding the Jews dwelling in Damascus, proving that this is the Christ.
Men Saulus förkofrade sig ju mer och mer; och öfvervann de Judar, som bodde i Damasco, bevisandes att denne var Christus.
23 And when many days were fulfilled, the Jews took counsel together to kill him,
Efter många dagar gingo Judarna till råds emellan sig, att de skulle dräpa honom.
24 and their counsel against [him] was known to Saul; they were also watching the gates both day and night, that they may kill him,
Men Saulus vardt förvarad om deras försåt; och de vaktade i portarna dag och natt, att de skulle få dräpa honom.
25 and the disciples having taken him, by night let him down by the wall, letting down in a basket.
Men Lärjungarna togo honom om natten, och släppte honom öfver muren, och läto honom neder uti en korg.
26 And Saul, having come to Jerusalem, tried to join himself to the disciples, and they were all afraid of him, not believing that he is a disciple,
När Saulus kom till Jerusalem, böd han till att gifva sig intill Lärjungarna; och de voro alle rädde för honom, icke troendes att han var vorden Lärjunge.
27 and Barnabas having taken him, brought [him] to the apostles, and declared to them how he saw the LORD in the way, and that He spoke to him, and how in Damascus he was speaking boldly in the Name of Jesus.
Men Barnabas tog honom till sig, och hade honom bort till Apostlarna; och förtäljde dem, huru han hade sett Herran i vägen, och att han hade talat med honom; och huru han hade manliga bevist sig, i Jesu Namn, uti Damasco.
28 And he was with them, coming in and going out in Jerusalem,
Och var han sedan med dem i Jerusalem, gick ut och in, och talade trösteliga i Herrans Jesu Namn;
29 and speaking boldly in the Name of the Lord Jesus; he was both speaking and disputing with the Hellenists, and they were taking in hand to kill him,
Och talade och disputerade emot de Greker. Men de sökte efter att dräpa honom.
30 and the brothers having known, brought him down to Caesarea, and sent him forth to Tarsus.
Då bröderna det förnummo, fordrade de honom intill Cesareen, och läto honom fara till Tarsum.
31 Then, indeed, the assemblies throughout all Judea, and Galilee, and Samaria, had peace, being built up, and going on in the fear of the LORD, and in the comfort of the Holy Spirit, they were multiplied.
Så hade då nu församlingarna frid öfver hela Judeen, och Galileen, och Samarien, och förkofrade sig, vandrandes i Herrans räddhåga, och uppfylldes med den Helga Andas tröst.
32 And it came to pass that Peter, passing throughout all [quarters], also came down to the holy ones who were dwelling at Lydda,
Så hände sig att, då Petrus vandrade allestäds omkring, kom han ock till de heliga, som bodde i Lydda.
33 and he found there a certain man, Aeneas by name—for eight years laid on a pallet—who was paralytic,
Der fann han en man, benämnd Eneas, som nu i åtta år legat hade på säng, och han var borttagen.
34 and Peter said to him, “Aeneas, Jesus the Christ heals you; arise and spread for yourself”; and immediately he rose,
Och Petrus sade till honom: Enea, bote dig Jesus Christus; statt upp, och bädda åt dig sjelfvom; och straxt stod han upp.
35 and all those dwelling at Lydda and Saron saw him, and turned to the LORD.
Och honom sågo alle, som bodde i Lydda, och i Sarona, och vordo omvände till Herran.
36 And in Joppa there was a certain female disciple, by name Tabitha (which interpreted, is called Dorcas); this woman was full of good works and kind acts that she was doing;
Men i Joppe var en lärjunginna, benämnd Tabitha; det uttydes Dorcas, det är, en rå; hon var full med goda gerningar, och almosor, som hon gaf.
37 and it came to pass in those days she, having ailed, died, and having bathed her, they laid her in an upper chamber,
Så hände sig i de dagar, att hon vardt sjuk, och blef död; och de tvådde henne, och lade henne i salen.
38 and Lydda being near to Joppa, the disciples having heard that Peter is in that [place], sent two men to him, calling on him not to delay to come through to them.
Och efter Lydda var icke långt ifrå Joppe, och Lärjungarna hörde att Petrus var der, sände de två män till honom, och bådo, att han ville göra sig det omak och komma till dem.
39 And Peter having risen, went with them, whom having come, they brought into the upper chamber, and all the widows stood by him weeping, and showing coats and garments, as many as Dorcas was making while she was with them.
Då stod Petrus upp, och kom till dem. Och då han var kommen, hade de honom in i salen; och kringom honom stodo alla enkor gråtande, och viste honom kjortlar och kläder, som Dorcas hade gjort dem, medan hon var med dem.
40 And Peter having put them all forth outside, having bowed the knees, prayed, and having turned to the body, said, “Tabitha, arise”; and she opened her eyes, and having seen Peter, she sat up,
Då dref Petrus dem alla ut, och föll ned på sin knä, och bad; och vände sig om till kroppen, och sade: Tabitha, statt upp. Då öppnade hon sin ögon; och som hon fick se Petrum, satte hon sig upp igen.
41 and having given her [his] hand, he lifted her up, and having called the holy ones and the widows, he presented her alive,
Och han räckte henne handena, och reste henne upp; och kallade de heliga, och enkorna, och antvardade dem henne lefvandes.
42 and it became known throughout all Joppa, and many believed on the LORD;
Och det vardt kunnigt öfver hela Joppe; och månge begynte tro på Herran.
43 and it came to pass, that he remained many days in Joppa, with a certain one, Simon a tanner.
Så begaf sig, att han blef i många dagar i Joppe, när en som het Simon, som var en lädermakare.
