Acts 8
1 And Saul was assenting to his death, and there came in that day a great persecution on the Assembly in Jerusalem, all were also scattered abroad in the regions of Judea and Samaria, except the apostles;
Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd.
2 and devout men carried Stephen away, and made great lamentation over him;
Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
3 and Saul was making havoc of the Assembly, entering into every house, and dragging away men and women, giving them up to prison;
Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
4 they then indeed, having been scattered, went abroad proclaiming good news—the word.
Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
5 And Philip having gone down to a city of Samaria, was preaching the Christ to them;
Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.
6 the multitudes were also giving heed to the things spoken by Philip, with one accord, in their hearing and seeing the signs that he was doing,
Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.
7 for unclean spirits came forth from many who were possessed, crying with a loud voice, and many who have been paralytic and lame were healed,
Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
8 and there was great joy in that city.
Och det blev stor glädje i den staden.
9 And a certain man, by name Simon, was previously in the city using magic, and amazing the nation of Samaria, saying himself to be a certain great one,
Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.
10 to whom they were all giving heed, from small to great, saying, “This one is the great power of God”;
Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
11 and they were giving heed to him, because of his having amazed them for a long time with deeds of magic.
Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
12 And when they believed Philip, proclaiming good news, the things concerning the Kingdom of God and the Name of Jesus Christ, they were immersed—both men and women;
Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
13 and Simon himself also believed, and having been immersed, he was continuing with Philip, beholding also signs and mighty acts being done, he was amazed.
Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.
14 And the apostles in Jerusalem having heard that Samaria has received the word of God, sent Peter and John to them,
Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
15 who having come down prayed concerning them, that they may receive the Holy Spirit—
Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;
16 for as yet He was fallen on none of them, and only they have been immersed—into the Name of the Lord Jesus;
ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
17 then they were laying hands on them, and they received the Holy Spirit.
De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
18 And Simon, having beheld that through the laying on of the hands of the apostles the Holy Spirit is given, brought money before them,
När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar
19 saying, “Give also to me this authority, that on whomsoever I may lay the hands, he may receive the Holy Spirit.”
och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»
20 And Peter said to him, “Your silver with you—may it be to destruction! Because you thought to possess the gift of God through money;
Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.
21 you have neither part nor lot in this thing, for your heart is not right before God;
Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
22 convert, therefore, from this your wickedness, and implore God, if then the purpose of your heart may be forgiven you,
Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.
23 for in the gall of bitterness, and bond of unrighteousness, I perceive you being.”
Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»
24 And Simon answering, said, “Implore for me to the LORD, that nothing may come on me of the things you have spoken.”
Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»
25 They indeed, therefore, having testified fully, and spoken the word of the LORD, turned back to Jerusalem; they also proclaimed good news in many villages of the Samaritans.
Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.
26 And a messenger of the LORD spoke to Philip, saying, “Arise, and go on toward the south, on the way that is going down from Jerusalem to Gaza.” (This is desolate.)
Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»
27 And having arisen, he went on, and behold, a man of Ethiopia, a eunuch, a man of rank, of Candace the queen of the Ethiopians, who was over all her treasure, who had come to Jerusalem to worship;
Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,
28 he was also returning, and is sitting on his chariot, and he was reading the prophet Isaiah.
men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.
29 And the Spirit said to Philip, “Go near, and be joined to this chariot”;
Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»
30 and Philip having run near, heard him reading the prophet Isaiah and said, “Do you then know what you read?”
Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
31 And he said, “Why, how am I able, if someone may not guide me?” He called Philip also, having come up, to sit with him.
Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
32 And the passage of the Writing that he was reading was this: “He was led as a sheep to slaughter, And as a lamb before his shearer is silent, So He does not open His mouth;
Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.
33 In His humiliation His judgment was taken away, And His generation—who will declare? Because His life is taken from the earth.”
Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»
34 And the eunuch answering Philip said, “I beg you, about whom does the prophet say this? About himself, or about some other one?”
Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»
35 And Philip having opened his mouth, and having begun from this Writing, proclaimed good news to him—Jesus.
Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
36 And as they were going on the way, they came on some water, and the eunuch said, “Behold, water; what hinders me to be immersed?”
Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»
37 [[And Philip said, “If you believe out of all the heart, it is lawful”; and he answering said, “I believe Jesus Christ to be the Son of God”; ]]
38 and he commanded the chariot to stand still, and they both went down to the water, both Philip and the eunuch, and he immersed him;
Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
39 and when they came up out of the water, the Spirit of the LORD snatched up Philip, and the eunuch saw him no more, for he was going on his way rejoicing;
Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.
40 and Philip was found at Azotus, and passing through, he was proclaiming good news to all the cities, until his coming to Caesarea.
Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea. V. 37 se Nya testamentets text i Ordförkl.
