Acts 2
1 And in the day of the Pentecost being fulfilled, they were all with one accord at the same place,
När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
2 and there came suddenly out of the sky a sound as of a violent rushing wind, and it filled all the house where they were sitting,
Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
3 and there appeared to them divided tongues, as it were of fire; it also sat on each one of them,
Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
4 and they were all filled with the Holy Spirit, and began to speak with other tongues, according as the Spirit was giving them to declare.
Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
5 And there were Jews dwelling in Jerusalem, devout men from every nation of those under the heaven,
Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
6 and the rumor of this having come, the multitude came together, and was confounded, because they were, each one, hearing them speaking in his proper dialect,
Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
7 and they were all amazed, and wondered, saying to one another, “Behold, are not all these who are speaking Galileans?
Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
8 And how do we hear, each in our proper dialect, in which we were born?
Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
9 Parthians, and Medes, and Elamites, and those dwelling in Mesopotamia, in Judea also, and Cappadocia, Pontus, and Asia,
Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
10 Phrygia also, and Pamphylia, Egypt, and the parts of Libya that [are] along Cyrene, and the strangers of Rome, both Jews and proselytes,
i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
11 Cretes and Arabians, we heard them speaking the great things of God in our tongues.”
vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»
12 And they were all amazed, and were in doubt, saying to one another, “What would this wish to be?”
Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»
13 And others mocking said, “They are full of sweet wine”;
Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»
14 and Peter having stood up with the Eleven, lifted up his voice and declared to them: “Men—Jews, and all those dwelling in Jerusalem! Let this be known to you, and listen to my sayings,
Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
15 for these are not drunken, as you take it up, for it is the third hour of the day.
Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
16 But this is that which has been spoken through the prophet Joel:
Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
17 And it will be in the last days, says God, I will pour out of My Spirit on all flesh, And your sons and your daughters will prophesy, And your young men will see visions, And your old men will dream dreams;
'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
18 And also on My menservants, and on My maidservants, In those days, I will pour out of My Spirit, And they will prophesy;
ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
19 And I will give wonders in the sky above, And signs on the earth beneath—Blood, and fire, and vapor of smoke,
Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 The sun will be turned to darkness, And the moon to blood, Before the coming of the Day of the LORD—the great and conspicuous;
Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
21 And it will be, everyone who, if he may have called on the Name of the LORD, will be saved.
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
22 Men, Israelites! Hear these words: Jesus the Nazarene, a man approved of God among you by mighty works, and wonders, and signs, that God did through Him in the midst of you, according as also you yourselves have known,
I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
23 this One, by the determinate counsel and foreknowledge of God, being given out, having been taken by lawless hands, having been crucified—you slew,
denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
24 whom God raised up, having loosed the travails of death, because it was not possible for Him to be held by it;
Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
25 for David says in regard to Him: I foresaw the LORD always before me—Because He is on my right hand—That I may not be moved;
Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
26 Because of this was my heart cheered, And my tongue was glad, And yet—my flesh will also rest on hope,
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
27 Because You will not leave my soul to Hades, Nor will You give Your Holy One to see corruption; (Hadēs g86)
den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs g86)
28 You made known to me ways of life, You will fill me with joy with Your countenance.
Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
29 Men, brothers! It is permitted to speak with freedom to you concerning the patriarch David, that he both died and was buried, and his tomb is among us to this day;
Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
30 therefore, being a prophet, and knowing that God swore to him with an oath, out of the fruit of his loins, according to the flesh, to raise up the Christ, to sit on his throne,
Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
31 having foreseen, he spoke concerning the resurrection of the Christ, that His soul was not left to Hades, nor did His flesh see corruption. (Hadēs g86)
därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs g86)
32 God raised up this Jesus, of which we are all witnesses;
Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
33 then having been exalted at the right hand of God—also having received the promise of the Holy Spirit from the Father—He poured forth this which you now see and hear;
Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
34 for David did not go up into the heavens, and he says himself: The LORD says to my Lord, Sit at My right hand,
Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
35 Until I make Your enemies Your footstool;
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
36 assuredly, therefore, let all the house of Israel know that God made Him both Lord and Christ—this Jesus whom you crucified.”
Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»
37 And having heard, they were pricked to the heart; they also say to Peter and to the rest of the apostles, “What will we do, men, brothers?”
När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»
38 And Peter said to them, “Convert, and each of you be immersed on the Name of Jesus Christ, for forgiveness of sins, and you will receive the gift of the Holy Spirit,
Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
39 for the promise is to you and to your children, and to all those far off, as many as the LORD our God will call.”
Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
40 Also with many more other words he was testifying and exhorting, saying, “Be saved from this perverse generation”;
Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
41 then those, indeed, who gladly received his word were immersed, and there were added on that day, as it were, three thousand souls,
De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
42 and they were continuing steadfastly in the teaching of the apostles, and the fellowship, and the breaking of the bread, and the prayers.
Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
43 And fear came on every soul, also many wonders and signs were being done through the apostles,
Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44 and all those believing were at the same place, and had all things common,
Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
45 and they were selling the possessions and the goods, and were parting them to all, according as anyone had need.
de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
46 Also continuing daily with one accord in the temple, also breaking bread at every house, they were partaking of food in gladness and simplicity of heart,
Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
47 praising God, and having favor with all the people, and the LORD was adding those being saved every day to the Assembly.
Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
