Acts 14

1 And it came to pass in Iconium, that they entered together into the synagogue of the Jews, and spoke, so that there believed a great multitude of both Jews and Greeks;

Så hände sig uti Iconien, att de kommo tillsammans, och predikade uti Judarnas Synagogo; så att en mägtig stor hop; af Judarna, och jemväl af Grekerna, begynte tro.

2 and the unbelieving Jews stirred up and made the souls of the nations evil against the brothers;

Men de Judar, som icke trodde, uppväckte och rette Hedningarnas sinne emot bröderna.

3 [for a] long time, indeed, therefore, they abided speaking boldly in the LORD, who is testifying to the word of His grace, and granting signs and wonders to come to pass through their hands.

Så blefvo de der i lång tid, och handlade stadeliga i Herranom, som vittnesbörd gaf till sina nåds ord, och lät ske tecken och under genom deras händer.

4 And the multitude of the city was divided, and some were with the Jews, and some with the apostles,

Och begynte den menige man i staden söndra sig; så att somlige höllo med Judomen, och somlige med Apostlomen.

5 and when there was a purpose both of the nations and of the Jews with their rulers to mistreat [them], and to stone them,

Och vardt ett upplopp gjordt af Hedningarna och Judarna, och deras öfverstar, så att de ville öfverfalla dem med våld, och stena dem;

6 they having become aware, fled to the cities of Lycaonia, Lystra, and Derbe, and the surrounding region,

Hvilket då de förnummo, flydde de till de städer i Lycaonien, Lystra och Derben, och den ängden allt deromkring;

7 and there they were proclaiming good news.

Och predikade der Evangelium.

8 And a certain man in Lystra, impotent in the feet, was sitting, being lame from the womb of his mother—who never had walked;

Och en man i Lystra, krank i sina fötter, satt der ofärdig ifrå sine moders lif, och hade aldrig gångit.

9 this one was hearing Paul speaking, who, having steadfastly beheld him, and having seen that he has faith to be saved,

Denne hörde Paulum tala. Så såg han på honom, och förmärkte, att han hade tro till att få sina helbregdo.

10 said with a loud voice, “Stand up on your feet upright”; and he was springing and walking,

Ty sade han till honom med höga röst: Upprätt dig på dina fötter. Och han sprang upp, och begynte till att gå.

11 and the multitudes having seen what Paul did, lifted up their voice in the speech of Lycaonia, saying, “The gods, having become like men, came down to us”;

Då folket såg det Paulus gjort hade, upphofvo de sina röst på Lycaoniskt mål, sägande: Gudar äro komne ned till oss i menniskoliknelse.

12 they were also calling Barnabas Zeus, and Paul Hermes, since he was the leader in speaking.

Och de kallade Barnabam Jupiter; men Paulum kallade de Mercurius, efter han förde ordet.

13 And the priest of the Zeus that is before their city, having brought oxen and garlands to the porches, wished to sacrifice with the multitudes,

Och Jupiters Prest, som var för deras stad, hade oxar och kransar fram för dörrena, och ville samt med folket offra.

14 and having heard, the apostles Barnabas and Paul, having torn their garments, sprung into the multitude, crying

Då Apostlarna, Paulus och Barnabas, det hörde, refvo de sin kläder sönder, och sprungo ut ibland folket, ropandes;

15 and saying, “Men, why do you do these things? And we are similar-feeling men with you, proclaiming good news to you, to turn to the living God from these vanities, who made the heaven, and the earth, and the sea, and all the things in them;

Och sägandes: I män, hvi gören I detta? Vi äre ock menniskor, lika som I, dödelige; och förkunnom eder Evangelium, att I skolen omvändas ifrå denna fåfängheten intill lefvandes Gud, som gjort hafver himmel och jord, och hafvet, och allt det uti dem är;

16 who in the past generations permitted all the nations to go on in their ways,

Hvilken i framliden tid hafver låtit alla Hedningar gå sina egna vägar;

17 though, indeed, He did not leave Himself without witness, doing good—giving rains to us from Heaven, and fruitful seasons, filling our hearts with food and gladness”;

Ändock han icke lät sig sjelfvan vara utan vittnesbörd, i det han gjorde väl emot oss, gifvandes oss regn och fruktsam tid af himmelen; uppfyllandes vår hjerta med mat, och glädje.

18 and saying these things, they scarcely restrained the multitudes from sacrificing to them.

Och då de detta sade, stillte de folket med plats, att de icke offrade till dem.

19 And there came there, from Antioch and Iconium, Jews, and they having persuaded the multitudes, and having stoned Paul, drew him outside of the city, having supposed him to be dead;

Så kommo der någre Judar till utaf Antiochien och Iconien, hvilke så bestämplade med folket, att de stenade Paulum, och släpade honom utu staden, menandes att han var död.

20 and the disciples having surrounded him, having risen he entered into the city, and on the next day he went forth with Barnabas to Derbe.

Och vid Lärjungarna stodo der omkring honom, reste han sig upp, och gick in i staden. Och dagen derefter färdades han dädan med Barnabas till Derben;

21 Having also proclaimed good news to that city, and having discipled many, they turned back to Lystra, and Iconium, and Antioch,

Och predikade Evangelium i den staden. Och då de der många lärt hade, kommo de igen till Lystra, och Iconien, och Antiochien;

22 confirming the souls of the disciples, exhorting to remain in the faith, and that it is required of us to enter into the Kingdom of God through many tribulations,

Styrkandes Lärjungarnas själar, och förmanandes att de skulle blifva stadige i trone; och att igenom mycken bedröfvelse måste vi ingå i Guds rike.

23 and having appointed to them elders in every assembly by vote, having prayed with fastings, they commended them to the LORD in whom they had believed.

Och när de hade utvalt Prester för hvar och en församling, och hade bedit och fastat, befallde de dem Herranom, den de uppå trodde.

24 And having passed through Pisidia, they came to Pamphylia,

Och de foro igenom Pisidien, och kommo in uti Pamphylien.

25 and having spoken the word in Perga, they went down to Attalia,

Och då de predikat hade i Perge, foro de neder till ( den staden ) Attalien.

26 and [from] there sailed to Antioch, from where they had been given by the grace of God for the work that they fulfilled;

Och dädan seglade de till Antiochien, dädan de uti Guds nåd befallde voro, till det verk som de uträttat hade.

27 and having come and gathered the assembly together, they declared as many things as God did with them, and that He opened a door of faith to the nations;

Och då de der kommo, hade de tillhopa församlingena, och underviste dem, hvad Gud med dem gjort hade; och att han upplåtit hade trones dörr för Hedningomen.

28 and they abided there with the disciples [for] not a short time.

Och de blefvo der med Lärjungarna ett godt skifte.