2 Corinthians 3
1 Do we begin again to recommend ourselves, except we need, as some, letters of recommendation to you, or from you?
Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder?
2 You are our letter, having been written in our hearts, known and read by all men,
I ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor;
3 revealed that you are a letter of Christ ministered by us, not written with ink, but with the Spirit of the living God, not in the tablets of stone, but in fleshy tablets of the heart,
Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött.
4 and such trust we have through the Christ toward God,
Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum;
5 not that we are sufficient of ourselves to think anything, as of ourselves, but our sufficiency [is] of God,
Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi;
6 who also made us sufficient [to be] servants of the New Covenant, not of letter, but of the Spirit; for the letter kills, and the Spirit makes alive.
Hvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande.
7 And if the ministry of death, in letters, engraved in stones, came in glory, so that the sons of Israel were not able to look steadfastly into the face of Moses, because of the glory of his face—which was being made useless,
Hade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder;
8 how will the ministry of the Spirit not be more in glory?
Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?
9 For if the ministry of the condemnation [is] glory, much more does the ministry of righteousness abound in glory;
Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.
10 for also even that which has been glorious, has not been glorious—in this respect, because of the superior glory;
Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten.
11 for if that which is being made useless [is] through glory, much more that which is remaining [is] in glory.
Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är.
12 Having, then, such hope, we use much freedom of speech,
Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;
13 and [are] not as Moses, who was putting a veil on his own face, for the sons of Israel not to look steadfastly into the end of that which is being made useless,
Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;
14 but their minds were hardened, for to this day the same veil at the reading of the Old Covenant remains unwithdrawn—which in Christ is being made useless—
Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.
15 but until today, when Moses is read, a veil lies on their heart,
Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.
16 and whenever they may turn to the LORD, the veil is taken away.
Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.
17 And the LORD is the Spirit; and where the Spirit of the LORD [is], there [is] liberty;
Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.
18 and we all, with unveiled face, beholding the glory of the LORD in a mirror, are being transformed into the same image, from glory to glory, even as by the Spirit of the LORD.
Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.
